Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen. Sieur Clubin - Sjätte boken. Den druckna rorgängaren och den nyktra kaptenen - 6. En afgrundsinteriör vid belysning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
klippa, i denna enslighet, kunde han få vara fri. Han var
det. Att öppet och oskrymtadt känna sig afskyvärd,
hvilken vällust! All den hänryckning hvaraf afgrunden är
mäktig, kände’Clubin i detta ögonblick; förställningens
innestående fordringar hade blifvit honom likviderade;
skrymteriet är ett förskott, satan återbetalde det. Sedan
människorna försvunnit och han endast hade himmel och haf till
vittnen, förunnade han sig den berusande njutningen att
vara skamlös och utbrast: »Jag är en usling!»— och kände
sig nöjd och belåten.
Aldrig hade väl någonting dylikt försiggått i ett
mänskligt samvete.
Ingen eruption af en krater kan jämföras med ett
dylikt utbrott hos en skrymtare.
Han njöt af att det icke fanns någon tillstädes, men han
skulle icke ogärna sett, om någon funnits. Han skulle
känt sig lycklig af att få säga mänskligheten midt i
ansiktet: »Du är en idiot!»
Frånvaron af alla mänskliga vittnen betryggade hans
triumf, men minskade den.
Han hade ingen annan än sig själf till åskådare af sin
ära.
Att stå vid skampålen har sin njutning. Alla
människor se, att du är en usling. Att tvinga hopen att
betrakta dig är en yttring af makt. En galärslaf på en
scha" vott i ett gathörn med järnringen om halsen är en despot
öfver alla de blickar han tvingar att rikta sig på honom.
I denna schavott ligger det något af en piedestal. Att vara
brännpunkten, på hvilken allas blickar koncentreras,
hvilken större triumf kan väl gifvas? Att tilltvinga sig den
allmänna uppmärksamheten är ett af maktens prerogativ.
För dem, som i det onda ha sitt ideal, är vanäran en gloria.
Man härskar från denna schavott, man står öfver
någonting, skådar därifrån ned med en suveräns later. En
skampåle, som världen ser, saknar icke en viss likhet med en
tron.
Att vara exponerad, det är att bli betraktad.
En tyrann på en tron känner tydligen någonting af
skampålens njutningar. Nero, som sätter eld på Rom,
Lud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
