Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen. Sieur Clubin - Sjätte boken. Den druckna rorgängaren och den nyktra kaptenen - 6. En afgrundsinteriör vid belysning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
183
vig XIV, som förrädiskt roffar till sig Pfalz, prinsen-regenten
Georg i England, som långsamt pinar ihjäl Napoleon,
Nikolai, som mördar Polen midtför ögonen på civilisationen,
måste ha känt någonting af den vällust, som uppfyllde
Clubins hjärta. Föraktets omätlighet ger det någonting
stort i den föraktades ögon.
Att bli demaskerad är ett nederlag, men att demaskera
sig själf är en .seger. Det är rusets vilda glädje, det är den
oblyga fräckhetens tillfredsställelse, det är den nakna
lasten, som hånar och skymfar allt. Höjden af lycka och
njutning. ”
Dessa tankar hos en skrymtare kunna tyckas innebära
en motsägelse, men de göra det icke. Skändligheten är
densamma i alla former. Honung är galla. En Escobar
står på gränsen till en markis de Sade. Ett bevis:
munkenmördaren Léotade. Den skenhelige, som är den fulländade
ondskan, bär inom sig perversitetens båda poler; han är på
den ena sidan präst och på den andra sköka. Han är en
demon af dubbelt kön, han är det ondas förfärliga
hermafrodit. Han befruktar sig själf, han aflar och ombildar sig
själf. Vill du se honom intagande, betrakta honom, vwill
du se honom vederstygglig, vänd honom om.
Hela denna massa af dunkla och orediga föreställningar
rörde sig i Clubins hjärna. Han gjorde sig föga reda för
dem, men njöt af dem så mycket mera.
Flygande gnistor från helvetet farande fram i natten,
sådan var den följd af tankar, som trängdes hos denna själ.
Han stod en stund på detta sätt och drömde. Han
betraktade sin hederlighet med samma min, hvarmed ormen
betraktar sitt gamla skinn, som han nyss krupit ur. .
Hela världen hade trott på denna hederlighet, ja till
och med han själf emellanåt.
Han brast ut i ett nytt skratt.
Man skulle tro honom vara död, och han var rik. Man
skulle tro honom vara förlorad, och han var räddad.
Hvilket förträffligt spratt hade han icke spelat den allmänna
dumbheten! .
Och i denna allmänna dumhet var äfven Rantaine
inbegripen. Clubin tänkte på Rantaine med ett förakt utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
