Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen. Sieur Clubin - Sjätte boken. Den druckna rorgängaren och den nyktra kaptenen - 7. Det oväntade träder emellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
187
väg, ingen räddning möjlig. Triumfen förvandlades till
brådstörtad undergång. I stället för befrielsen,
fångenskapen. I stället för en lång och lycklig framtid,
dödskampen. I ett ögonblick, blixtsnabbt hade hela hans
byggnad ramlat. Paradiset, som denna demon drömt sig, hade
återtagit sin rätta gestalt, grafvens.
En bris hade emellertid blåst upp. Tjockan, i hvars
vägg den borrat hål, som den ristat och skakat och
slutligen slitit lös, dref vid horisonten huller om buller bort
i stora oformliga massor. Hela hafvet låg åter öppet för
blicken.
Oxarna i rummet, där vattnet stigit allt högre,
fortforo att böla.
Natten nalkades och med den sannolikt stormen.
Durande, som småningom lättades af den stigande
floden, svängde från vänster till höger och från höger till
vänster och började vrida sig på klippan som kring en axel.
Det ögonblick kunde icke vara långt borta, då en sjö
skulle slita henne lös och rycka henne med sig.
Oaktadt det var senare på dagen, var det nu mindre
mörkt, än då skeppsbrottet skedde. Tjockan hade, när
den gick sin väg, tagit med sig en del af mörkret. I väster
var det alldeles molnfritt. Skymningen har en hög hvit
himmel. Detta vidsträckta skimmer upplyste hafvet.
Durande låg på ett lutande plan, så att aktern var högre
än fören. Clubin steg upp i akterdelen, som låg nästan
helt och hållet öfver vattenytan. Han betraktade skarpt
horisonten.
Det är något för skrymteriet egendomligt, att det icke
i brådkastet uppger hoppet. Skrymtaren är den, som
väntar. Skrymteriet är ingenting annat än ett
fruktansvärdt hopp, och grunden för denna lögn är gjord af denna
dygd, som blifvit en last.
Och egendomligt nog, det finns förtroende och tillit
i skrymteriet. Skrymteriet håller sig till någonting visst
indifferent hos det okända, som tillstädjer det onda.
Clubin stod och betraktade den omätliga vidden, som
utbredde sig för hans ögon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
