Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen. Sieur Clubin - Sjätte boken. Den druckna rorgängaren och den nyktra kaptenen - 7. Det oväntade träder emellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
Ställningen var förtviflad, men denna hemska själ
var det ej.
Han sade till sig själf, att sedan denna långvanga
tjocka lättat, skulle de fartyg, som, medan den varade,
legat uppbrassade eller för ankar, fortsätta sin väg, och
kanske skulle något af dem passera förbi vid horisonten.
Och verkligen, stack icke ett segel i detta ögonblick
upp.
Det kom från öster och gick åt väster.
Då det kom närmare, blef dess utseende fullt tydhgt
Det hade blott en enda mast och var slättoppadt.
Klyfvarbommen var nästan horisontal. Det var en kutter.
Inom en halftimme skulle den passera helt nära förbi
Douvreskäret.
Clubin tänkte: »Jag är räddad!»
Denna kutter var måhända en utländing. Hvem vet,
kanske var det just ett af smugglarfartygen på väg till
Plainmont, kanske Blasquito själf? I detta fall vore icke
blott hans lif räddadt, utan slumpen skulle på ett
utmärkt sätt spelat honom i händerna, och mötet med
Douvreklippan skulle därigenom, att det påskyndat händelsernas
gång och onödiggjort hans väntan i spökhuset, ha varit en
lycklig tilldragelse.
Hela vissheten om en lycklig utgång lefde på nytt upp
i denna mörka själ.
Det är märkvärdigt, med hvilken lätthet skurkar och
bofvar intala sig, att framgången är någonting de ha
rättighet att fordra.
Det återstod nu endast en sak att göra.
Durande, som låg inbäddad bland klipporna, blandade
sina konturer med deras; hon var däri endast ett
försvinnande drag och var icke ensam tillräcklig vid den lilla dager,
som återstod, att väcka det förbiseglande fartygets
uppmärksambhet.
Men en människogestalt, som, stående på
L’Hommeklippans platå, aftecknade sig som en silhuett mot den ljusa
skymningshimmeln och gaf nödsignaler, skulle utan tvifvel
bli bemärkt. Man skulle sätta ut en båt för att ta upp den
skeppsbrutne, ’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
