Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen. Sieur Clubin - Sjunde boken. Det är oförsiktigt att ställa frågor till en bok - 1. Pärlan på bottnen af bråddjupet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
195
af en nedfallande rå, relingsstöttorna krossade ända till
skarndäck från tvärs för stormasten till hackbrädet, taket
till kabyssen inslaget, båtklossarna kullstörtade, skansen
nedrifven, roderhjärtstocken afbruten, racktaljorna
lösryckta, brädgången raserad, betingen borta, listen lössliten,
- akterstäfven krossad. Det var med ett ord all den förödelse
hafvet och stormen i sitt raseri kunnat åstadkomma. Af
lastkranen, som varit fastgjord vid fockmasten, fanns icke
ett spår kvar, den hade gått för hin i våld med hisståg,
taljor och block af järn och kättingar. Durande var
ledbruten, och vattnet skulle nu börja plocka sönder henne bit för
bit. Om några dagar skulle det icke finnas någonting kvar
af henne.
Märkvärdigt nog hade maskinen, och det bevisar
bäst dess förträffliga beskaffenhet, knappast blifvit skadad
i all denna förstöring. Skepparen på Shealttel trodde sig
kunna försäkra, att »den där maskintillställningen»inte
lidit något synnerligt haveri. Fartygef& master hade
gifvit vika, men skorstenen stod. Järnstängerna till
kommandobryggan hade endast blifvit litet krökta; hjulhusen
hade fått sig en törn, men hjulen tycktes icke sakna en enda
skofvel. Maskinen var oskadad, det var skepparens
öfvertygelse. Eldaren Imbrancam, som slutit sig till de
samtalande, delade denna öfvertygelse. Denna neger,
intelligentare än många hvita, var en varm beundrare af denna
maskin. Sträckande upp sina svarta händer och
sprättande ut alla tio fingrarna, vände han sig till den tysta
Lethierry och utropade:
»Massa Lethierry, maskinen är vid lif!»
Sedan man allmänt blifvit ense om att Clubin måste
vara räddad men Durande tillspillogifven, blef maskinen
det ämne, om hvilket samtalet uteslutande vände sig. Man
intresserade sig för den som för en lefvande varelse. Man
beundrade dess utmärkta uppförande. — »Det kan man
kalla en bastant gumma!»sade en fransk matros. — »Jo,
jag skulle tro hon duger!»utropade en guerneseyfiskare.
— »Hon måste ha varit inte så litet full af tusan», inföll
skepparen på Shkealtiel, »för att slippa ifrån med ett par
tre skråmor!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
