Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen. Sieur Clubin - Sjunde boken. Det är oförsiktigt att ställa frågor till en bok - 1. Pärlan på bottnen af bråddjupet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
197
nytt skeppsbrott till det förstas undsättning. I den
urholkning i platån på L Hommeskäret, där den sagolika
skeppsbrutne, som dött af hunger, sökt skydd, fanns knappt
utrymme för en enda person. För att maskinen skulle
kunna bärgas, fordrades således, att en man begåfve sig till
Douvreklipporna och begåfve sig dit ensam, ensam på detta
haf, ensam i denna vattenöken, ensam ett par mil från
kusten, ensam bland alla dessa fasor, ensam i hela veckor,
ensam inför det förutsedda och det oförutsedda, kanske utan
någon möjlighet att fara och skaffa sig nya lifsmedel vid
kvalfull brist, utan hjälp i nöd och olycka, utan några andra
spår efter mänskliga varelser än dem den ihjälhungrade
skeppsbrutne långt tillbaka i tiden lämnat efter sig, utan
något annat sällskap än denna döde. Och för resten, hur
skulle han bära sig åt för att bärga denna maskin? Han
måste icke blott vara sjöman, utan äfven smed. Och
under hvilka pröfvande förhållanden måste han icke utföra
sitt arbete? Den man, som vågade sig på ett sådant
försök, vore mer än en hjälte, han vore en galning. Ty i vissa
företag, som öfverstiga en människas krafter, där det
öfvermänskliga synes nödvändigt, har modet öfver sig
galenskapen. Och noga taget, vore det icke en galenskap att
uppoffra sig för litet järnskrot? Nej, ingen skulle bege sig till
Douvreklipporna. Man måste ge maskinen förlorad
liksom allt det öfriga. Bärgaren, som behöfdes, skulle icke
anmäla sig. Hvar finna en sådan man?
Detta, om än sagdt med andra ord, var
hufvudinnehållet af samtalen bland den hop, som samlats i
Lethierrys sal.
Skepparen på Shealtiel, som förut varit lots, återgaf
allas tanke, då han utropade:
»Nej, det är omöjligt! Mannen, som beger sig ditut
och hämtar maskinen, finns inte till?»
»När inte jag beger mig dit», tillade Imbrancam,
»finns det heller ingen annan, som gör det.»
Skepparen på Shealtiel slog framför sig med vänstra
handen på det sätt, som antyder öfvertygelsen om en
saks omöjlighet, och fortsatte:
»Om det funnes någon ... .»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
