- Project Runeberg -  Hafvets arbetare /
203

(1908) [MARC] Author: Victor Hugo Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första delen. Sieur Clubin - Sjunde boken. Det är oförsiktigt att ställa frågor till en bok - 3. Fresta icke bibeln!

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

203

3.
Fresta icke bibeln!

Under de närmaste följande tjugufyra timmarna sof
icke mess Lethierry, åt icke, drack icke, kysste Déruchette
på pannan, frågade om ännu ingenting hörts af Clubin,
undertecknade en förklaring, att han icke gjorde någon
ansvarig för olyckan, och lät sätta Tangrouille i frihet.

Hela den följande dagen tillbragte han lutande sig
mot bordet på Durandes kontor, stod icke, satt icke,
svarade lugnt och saktmodigt, när någon tilltalade honom.
För öfrigt hade det blifvit tyst och stilla igen på Les Bravées,
sedan nyfikenheten blifvit tillfredsställd. I ifvern att
visa deltagande ligger mycken lust att observera. Dörren
var nu åter stängd, man lämnade Lethierry ensam med
Déruchette. Blixten, som sprungit fram ur Lethierrys
ögon, hade slocknat och den dystra blicken genast vid
underrättelsen om olyckan hade återvändt.

Orolig däröfver, hade Déruchette på inrådan af Grace
och Douce, men utan att säga något, lagt fram bredvid
honom på bordet ett par strumpor, som han stickat på, när
olycksbudet kom.

Han log bittert och sade:

»Man tror mig då vara en gammal åsna?»

Efter en kvarts timmes tystnad tillade han:

»Det där kan vara bra, när man känner sig lyckhg »

Déruchette tog då bort strumporna och begagnade sig
af tillfället att äfven låta kompassen och skeppspapperen
försvinna, som mess Lethierry alltför mycket betraktade.

På eftermiddagen, strax före tedags, öppnades dörren,
och två svartklädda herrar, den ena ung och den andra
gammal, trädde in i rummet.

Med den unge har man måhända redan förut i denna
berättelse gjort bekantskap.

Båda dessa män hade något allvarligt och värdigt i sitt

o

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:45:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hafvetsarb/0209.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free