- Project Runeberg -  Hafvets arbetare /
220

(1908) [MARC] Author: Victor Hugo Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen. Gilliat den illistige - Första boken. Skäret - 1. Stället, som det är svårt både att komma till och ifrån - 2. Förödelsens fulländning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

220

kvar vid aktern och hängde vid vänstra hjulhusets
timmer med några brustna fästen, som med ett yxhugg lätt
kunde krossas.

Här och där längre bort i fördjupningar i skäret syntes
bjälkar, plankor, segeltrasor, kättingstumpar och alla slags
spillror liggande helt stilla på klipporna.

Gilliatt betraktade uppmärksamt Durande. Kölen
bildade ett tak öfver hans hufvud.

Horisonten, där det ändlösa hafvet knappast rörcge sig,
var klar. Solen steg i all sin prakt upp ur denna ofantliga
rundaå, blånande vidd.

Allt emellanåt föll en vattendroppe från vraket ned i
hafvet.

Förödelsens fulländning.

Douvreklipporna voro olika både till form och höjd.

På lilla Douvre, som var framåtböjd och spetsig, såg
man från basen till toppen förgrena sig långa ådror af en
tegelröd, jämförelsevis fin färg, ytterkanterna af skifvor,
hvilka liksom skiljeväggar trängde in i granitens inre. På
ytan af dessa rödaktiga skifvor fanns det sprickor, som gjorde
det lättare att klättra upp där. En af dessa sprickor,
belägen ett stycke ofvanom vraket, hade af vågskvalpet
blifvit så väl utvidgad och bearbetad, att den förvandlats till
ett slags nisch, där man kunde ställt en staty. Lilla
Douvre hade en afrundad yta och slutade=med en spets liknande
ett horn. Stora Douvre, slätpolerad, jämn och blank och
med lodräta väggar, som om den varit huggen efter
vinkelmått, utgjorde ett enda stycke och såg ut som den varit
gjord af svart elfenben. Icke ett hål, icke en upphöjning.
Det branta stupet var så ogästvänligt som möjligt; en
fästningsfånge skulle icke kunnat begagna sig af det till sin
flykt eller en fågel till sitt näste. På toppen fanns,
lik

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:45:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hafvetsarb/0226.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free