- Project Runeberg -  Hafvets arbetare /
223

(1908) [MARC] Author: Victor Hugo Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen. Gilliat den illistige - Första boken. Skäret - 2. Förödelsens fulländning - 3. Väl bevarad men icke väl räddad

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

223

lar kaos. Allt var instörtadt, allt ramladt, och en ström
— af plankor, paneler, smiden, kablar och tåg, stockar och
bjälkar hade fastnat på kanten af den stora rämnan i kölen,
hvarifrån den minsta stöt kunde störta alltsammans i
hafvet. Hvad som återstod af hela denna en gång så stolta
skuta, hela detta akterskepp, som hängde mellan de båda
Douvreklipporna och kanske snart skulle störta ned i
djupet, hade här och där stora hål och springor, som blottade
fartygets dystra innandömen.
Hafsskummet spottade upp på denna eländiga varelse.

3.
Väl bevarad menh icke väl räddad.

Gilliatt hade icke väntat att endast finna ena hälften af
fartyget i behåll. Intet i skepparens på Shealtiel beskrifning,
hur noggrann den än var, lät ana denna fartygets
afhuggning på midten. Det var förmodligen i det ögonblick denna
afhuggning ägt rum, dold af det tjocka bländande
vågskummet, som det »helvetiska brakande»förekommit,
som skepparen på Shealtiel hört. Han hade sannolikt
aflägsnat sig, när den sista orkanstöten förekom, och hvad han
tagit för en brottsjö, hade varit ett skydrag. Då han en
stund därefter närmat sig strandningstället, hade han
endast kunnat se den aktre delen af vraket, då den öfriga
delen, det vill säga den stora rämnan mellan fören och aktern,
varit dold för honom af de öfverhängande klippväggarna.
. Med detta enda undantag hade skepparen på Shealtiel
icke sagt någonting, som ej var fullkomligt riktigt.
Skrofvet var förloradt, maskinen var orörd.

Dylika lyckträffar förekomma ofta vid skeppsbrott
lika väl som vid eldsvådor. Förödelsens logik är för oss
ofattlig.

De afsprungna masterna hade fallit, men skorstenen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:45:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hafvetsarb/0229.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free