- Project Runeberg -  Hafvets arbetare /
224

(1908) [MARC] Author: Victor Hugo Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen. Gilliat den illistige - Första boken. Skäret - 3. Väl bevarad men icke väl räddad

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

224

hade icke ens så mycket som en buckla: den stora
bottenplåten, som uppbar maskinen, hade hållit den stadigt
tillsammans. Hjulhusens bordplankor hade skilts åt som
spjälorna i en persienne, men genom deras öppningar kunde
man se, att båda hjulen voro i godt stånd. Endast några
skoflar fattades.

Utom maskinen hade det stora ankarspelet i aktern
hållit stånd. Det hade sin kätting i behåll, och tack vare
dess inpassning i en ram af starka bjälkar kunde det ännu
göra tjänst, så framt icke kabellariets stora kraft kom
däcket, hvars plankor bugnat, att brista! Hela denna del af
däcket var mycket ostadig. I utbyte var, som redan nämnts,
den del af skrofvet, som satt inkilad mellan
Douvreklipporna, väl fastsittande och syntes stark och stadig.

Detta maskinens bevarande hade någonting nästan
löjligt och lade ironi till olyckan. Den fördolda ondskan
hos det okända har någon gång dessa utbrott liksom af
bittert begabberi. Maskinen var räddad, men detta
hindrade icke, att den var förlorad. Oceanen bevarade den
för att vid tillfälle roa sig med att slita sönder den.
Kattens lek.

Han skulle här få lida och våndas och ätas upp bit för
bit. Han skulle tjäna till lekboll åt hafsskummets vilda’
lustar. Han skulle dag för dag minskas och smälta ihop.
Att detta tunga block af stänger och hjul, på samma gång
massivt och bräckligt, genom sin tyngd dömdet till orörlighet
och i denna ödemark prisgifvet åt stormens och hafvets allt
nedrifvande krafter, kunde undgå en långsam men säker
föstörelse, att blott tänka något sådant föreföll nästan som
en galenskap.

Durande var Douvreklippornas fånge.

Huru befria henne? Hur draga henne ur detta läge?

Att hjälpa en människa på flykten är redan svårt,
men en maskin! Hvilket problem var icke detta: att
hjälpa en maskin på flykten!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:45:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hafvetsarb/0230.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free