Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen. Gilliat den illistige - Första boken. Skäret - 4. Förberedande lokalundersökning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
225
4.
Förberedande lokalundersökning.
En mängd angelägna saker, som måste göras, trängde
sig på Gilliatt. Den angelägnaste var dock att finna först
en ankarplats åt båten och sedan ett krypin åt sig själf.
Som Durande låg något lutande åt babord, var
styrbords hjulhus högre än det andra.
Gilliatt steg upp på styrbords hjulhus. Han hade
därifrån en fri öfverblick af de lägre delarna af skäret och
kunde, ehuru den trånga rännan, som fortsatte ända ut
mellan kobbarna bakom Douvreklipporna, gjorde flera
krökar, ta en öfversikt af skärets geometriska plan.
Det var med denna rekognoscering han började.
Douvreklipporna liknade, som vi redan frambhbållit,
två höga husgaflar vid ingången till en smal gränd af små
granitklippor med lodräta fasader. Det är icke ovanligt
att bland de primitiva undervattensklipporna träffa på
dylika egendomliga korridorer, som se ut som de vore huggna
med yxan.
Detta pass, som slingrade sig i oupphörliga krökar, var
aldrig torrt, icke ens vid ebbtiden. En stark strömfåra
gick oupphörligt fram igenom det från ena ändan till den
andra. De häftiga krökarna hade, alltefter den för
tillfället rådande vinden, en god eller dålig verkan; än
brottades de med hafssvallet och tvungo det att lägga sig, än
retade de det till ursinne. Det sistnämnda fallet var det
vanligaste; hindret, som reser sig i böljans väg, retar henne till
vrede och drifver henne till ytterligheter; skummet är vågen
fradgande af vrede.
Stormvinden blir i dessa trånga klippsvalg på samma
sätt hoppressad och får samma ondska. Det är stormen
ansatt af stranguri. Vindens omätliga kraft förblir
omätlig men får på samma gång udd. Han är klubba och dolk,
han på en gång genomborrar och krossar. Man tänke sig
orkanen förvandlad till drag.
15. — Victor Hugo. Hafvets arbetare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
