- Project Runeberg -  Hafvets arbetare /
231

(1908) [MARC] Author: Victor Hugo Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen. Gilliat den illistige - Första boken. Skäret - 5. Ett ord om elementens hemliga samverkan - 6. Ett stall åt den resandes häst

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

231

sig in dit. En korridor af fem mils längd mellan två
klippväggar af tretusen fots höjd, sådan är denna infart. Detta
sund har sina krökar och vinklar liksom alla hafvets gator,
som aldrig äro raka, utan skapade för böljans slingringar.
I Lysefjord är vattnet nästan alltid lugnt och himmeln
klar; ett förskräckligt ställe. Hvar är vinden? Icke i
luften. Hvar är åskan? Icke i skyn. Vinden är under
hafvet, åskan är i klippan. Tid efter annan börjar hafvet
att skälfva som marken vid en jordbäfning. I vissa
ögonblick, utan att det finns ett moln på himmeln, höres ungefär
på halfva höjden af den lodräta bergväggen tusen eller
femtonhundra fot öfver vattenytan, åt den södra sidan snarare
än mot den norra, klippan plötsligt ge ifrån sig ett
åskdunder, en blixt springer ut därifrån och drar sig sedan
tillbaka liksom dessa leksaker, som än förlänga, än draga ihop
sig i barnens hand; denna blixt har sina sammandragningar
och utvidgningar, han rusar på den motsatta bergväggen,
tränger in i klippan, kommer ut igen, börjar på nytt,
mångfaldigar sina hufvuden och sina tungor, skjuter ut nya
viggar, träffar hvar han kan, börjar ännu en gång och slocknar
slutligen, hemsk att skåda. Fågelsvärmarna fly förskräckta
sin kos. Intetär så mystiskt som detta ur det osynliga
framljungande artilleri. Den ena klippan anfaller den andra;
bergväggarna bombardera hvarandra. Detta krig angår
icke mäånniskorna; det är hatet mellan två murar i
afgrunden. i

I Lysefjord förvandlar vinden sig till vatten, klippan
gör tjänst som moln och åskan har utbrott som en vulkan.
Detta sällsamma sund är ett elektriskt batteri, hvars
element de båda klippväggarna äro.

6.
Ett stall åt den resandes häst.

— Gilliatt var för väl bekant med hafsklippornas natur
för att icke ta Douvreskäret på fullt allvar. Framför allt
gällde det, som sagdt, att sätta båten i säkerhet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:45:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hafvetsarb/0237.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free