Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen. Gilliat den illistige - Första boken. Skäret - 6. Ett stall åt den resandes häst - 7. Ett rum för den resande själf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234
Återstod vraket själtft.
Kunde man inlogera sig där?
Gilliatt hoppades det.
7.
Ett rum för den resande själf.
En halftimme därefter var Gilliatt åter ombord på
vraket och gick ned i rummet och företog en närmare
undersökning än han hunnit med vid sitt första besök.
Han hade med tillhjälp af ankarspelet hissat upp på
Durandes däck packan med provianten, verktygen och de
andra sakerna han fört med sig i båten. Bråspelet hade
skött sig utmärkt, och på handspakar var ingen brist.
Gilliatt behöfde endast välja bland högen af spillror.
Bland dem hittade han äfven ett stämjärn, som
sannolikt fallit ur timmermannens korg och hvarmed han nu ökade
sitt lilla förråd af verktyg.
Dessutom, ty vid brist får äfven det minsta värde, hade
han sin knif i fickan.
Gilliatt arbetade hela dagen ombord på vraket, röjde
och städade och stärkte hvad han kunde.
När aftonen kom, var resultatet af hans undersökning
följande:
Hela vraket darrade i vinden och skakade vid hvarje
steg Gilliatt tog. Det enda stadiga och fasta var den del
af skrofvet, som satt inkilad mellan klipporna och som
innehöll maskinen.
Att inkvartera sig ombord på Durande skulle varit
oförsiktigt; långt ifrån att öka dess tyngd måste man i
stället söka lätta det.
Denna ruin fordrade den största skonsamhet; den
lik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
