Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen. Gilliat den illistige - Första boken. Skäret - 7. Ett rum för den resande själf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
235
nade en sjuk nära att dö. Det var alldeles nog med att
vinden for fram brutalt med den.
Det var redan illa att Gilliatt nödgades arbeta ombord;
det arbete vraket ovillkorligen måste utstå skulle alldeles
säkert trötta det, kanske öfver dess krafter.
Dessutom, om någon olycka inträffade under natten,
då Gilliatt sof, så skulle han gå till botten med vraket.
Ingen hjälp vore möjlig, allt vore då förloradt. För att
kunna hjälpa fartyget måste han befinna sig utanför
detsamma. .
Att på en gång vara utanför och nära det, sådant var
problemet, som skulle lösas.
Hvar finna tak öfver hufvudet under sådana villkor?
Gilliatt funderade.
Återstodo endast de båda Douvreklipporna. De
syntes föga möjliga att bebo.
Man kunde nedifrån på platån af Stora Douvre urskilja
ett slags utväxt.
Klippor med tillplattade toppar, såsom Stora Douvre
och L’Homme, äro afstympade spetsar. De förekomma i
mängd bland bergskedjorna och i oceanen. Vissa klippor,
i synnerhet bland dem man träffar på ute i öppna sjön, ha
skåror och inhugg liknande dem timmerhuggarens yxa gör
i träden. Men så äro de också utsatta för hemsökelse af
orkanen, denna hafvets väldiga timmerhuggare.
Det ges äfven andra, ännu djupare liggande orsaker
till dylika katastrofer. Häraf en sådan mängd blessyrer
på alla dessa gamla granitklippor. Några af dessa kolosser
ha hufvudet afhugget.
Stundom händer, att detta hufvud, utan att man kan
förklara orsaken, icke faller, utan ligger kvar på den
stympade spetsen. Denna egendomlighet är alls icke sällsynt.
Djäfvulsklippan på Guernesey och Bordet i Anweilerdalen
erbjuda, under de mest öfverraskande omständigheter,
exempel på denna geologiska gåta.
Någonting dylikt hade antagligen händt Stora Douvre.
Om den puckelartade utväxt man märkte på platån
icke var en naturlig ansvällning af klippan, måste den vara
något kvarliggande fragment af den kullstörtade toppen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
