Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen. Gilliat den illistige - Första boken. Skäret - 8. Importunæque volucres
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242
8.
Importuneque volucres.
Gilliatt sof godt. Han frös dock, hvilket emellanåt
väckte honom. Han hade lagt sig med hufvudet vid
ingången och fötterna längst in, men han hade icke tänkt på
att ur sin bädd ta bort en mängd hvassa småstenar, som icke
förbättrade hans sömn.
Stundtals öppnade han ögonen till hälften. Han
hörde emellanåt ett doft dånande. Det var det stigande
hafvet, som med ett dån liknande kanonskott trängde in i
hålorna och grottorna under klippan.
Hela denna omgifning, hvari han befann sig, hade
något af en drömsyn; Gilliatt hade det chimäriska omkring
sig. Därtill kom nattens halfförvåning, han tyckte sig
försänkt i det omöjliga. Han sade till sig själf: jag drömmer
bestämdt.
Därpå somnade han igen, och nu verkligen drömmande,
såg han sig förflyttad tillbaka till Bå de la Rue, till Les
Bravées och S:t Sampson. Han hörde Déruchette sjunga,
han var i den lefvande verkligheten. Så länge han sof,
trodde han sig vaka och lefva, när han vaknade, trodde han
sig sofva.
Han lefde verkligen också numera som i en dröm.
Framemot midnatt hade ett häftigt buller uppstått i
luften, och Gilliatt hade i sömnen haft en oredig förnimmelse
däraf. Det var förmodligen en uppspringande bris.
En gång, då en frosskakning väckte honom, öppnade
han ögonen litet mera än han gjort förut. Det var stora
moln i zenit, månen flydde undan och en stor stjärna ilade
efter honom.
Gilliatt hade själen full af drömmarnas orediga bilder
och dessa sammansmälte med nattens hemska scenerier.
I daggryningen var han stel af köld och sof djupt.
Morgonrodnaden, som tittade in i hans håla, väckte
honom ur denna sömn, som kanske kunnat bli farlig. Hans
alkov vette åt den uppgående solen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
