- Project Runeberg -  Hafvets arbetare /
252

(1908) [MARC] Author: Victor Hugo Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen. Gilliat den illistige - Första boken. Skäret - 10. Smedjan - 11. En upptäckt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

252
gagnlösa arbete med hans eget. Hur var det väl äfven
möjligt att befinna sig i en sådan omgifning utan att
mottaga ett djupt intryck af detta rysansvärdt arbetsamma
haf och dess mystär och söka komma den på spåren? Hur
var det möjligt att icke tänka, med all den tankeförmåga
man hade, öfver böljans eviga vaggande, skummets envisa
fräsande, klippans omärkliga nötning, vindarnas
vansinniga hojtande? Detta eviga upprepande af ett och
detsamma, molnens Danaider ösande i hafvets stora såll, allt
detta arbete för ingenting — hvilken skräck för tanken!

För ingenting? Nej. Men du, Okände, du ensam vet
hvarför.

II.

En upptäckt.

Ett skär i närheten af kusten får någon gång besök af
människor, ett skär ute i öppna hafvet aldrig. Och hvad
skulle man söka där? Det är icke en ö; att kunna
proviantera där är icke att hoppas på, där finns hvarken
fruktträd, betesmarker, boskap eller källor med drickbart
vatten. Det är en haken fläck i en ödemark. Det är en
klippa med branta stup ofvan vattnet och hvassa spetsar
under vattnet. Man finner där ingenting annat än
skeppsbrottet. .

Dessa slags skär, som det gamla sjömansspråket kallar
de Isolerade, äro som sagdt egendomliga ställen. Hafvet
är där ensamt. Det gör hvad det vill. Ingen jordisk
varelse oroar det. Hafvet bär skräck för människan; det
misstror henne, det döljer för henne hvad det är och hvad
det gör. På skäret, där känner hafvet sig tryggt, dit skall
icke människan våga sig, där skall icke böljans monolog
bli störd. Hafvet arbetar på klippan, reparerar hennes
skador, hvässer hennes gamla spetsar, ger henne nya,
kläder upp henne och håller henne ren och fin. Det
genomborrar klippan, slipar bort den lösa stenen, blottar den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:45:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hafvetsarb/0258.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free