Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen. Gilliat den illistige - Första boken. Skäret - 11. En upptäckt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254
vansinnigaste språng, lagen för denna förvirrade massa är
omöjlig att fatta; den Okände, denna omätliga arkitekt,
beräknar intet men lyckas i allt; klipporna, byggda huller
om buller, utgöra ett det vidunderligas monument; ingen
logik, endast en ofantlig ekvilibristik. Det är mer än
soliditet, det är evighet. Men det är på samma gång vild
oordning; böljans tumult synes ha-öfvergått i graniten; en
hafsklippa är den petrificerade stormen. Intet gör ett så
uppskakande intryck på själen som denna hemska,
ständigt ramlande, ständigt upprättstående arkitektur. Allt
bistår och motarbetar där hvartannat. Det är en strid
mellan linjer, hvars resultat blir en byggnad Man
upptäcker där samarbetet mellan de två eviga flenderna, hafvet
och orkanen.
Denna arkitektur har sina mästerverk, förfärliga äfven
de. Douvreklippan var ett.
Denna klippa hade hafvet byggt upp och fullkomnat
med en fruktansvärd ömhet Det eljest så bitska vattnet
slickade henne. Hon var anskrämlig, förrädisk, mörk,
full af hålor.
Hon hade ett helt ådersystem af underjordiska grottor,
som grenade ut sig på omätliga djup. Flera af mynningarna
till dessa borrade labyrinter lågo vid ebbtiden öfver vattnet.
Man kunde tränga in dit, men dessa besök hade sina faror.
Gilliatt måste för sina bärgningsarbeten undersöka alla
dessa grottor. Ingen enda af dem, som icke var förfärlig.
” Öfverallt i dessa hålor återfann han, men i ännu större
dimensioner, denna hemska anblick af slakthus, som
Douvrepasset erbjöd. Den, som icke på väggen af den eviga
graniten i dessa grottor sett dessa naturens gräsliga fresker,
- kan icke göra sig en föreställning därom.
Dessa grottor voro lömska; man måste akta sig att
icke glömma sig kvar där. Springfloden satte dem ända
till taket under vatten.
Musslor och allehanda hafvets djur och växter funnos
där i öfverflöd.
Stora kummel af rullstensblock lågo uppstaplade
längst in i hvalfven. Många af dessa stenar vägde helt
visst mer än tusen kilo. De voro af alla storlekar och alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
