- Project Runeberg -  Hafvets arbetare /
256

(1908) [MARC] Author: Victor Hugo Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen. Gilliat den illistige - Första boken. Skäret - 11. En upptäckt - 12. Det inre af ett underhafspalats

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

256

fram, stötte oupphörligt hufvudet mot klippväggen, hukade
sig ned, rätade upp sig igen, förlorade fotfästet, återfick
det, skred framåt endast med yttersta möda. Småningom
vidgades gången, en halfdager visade sig och Gilliatt trädde
plötsligt in i en grotta af den mest utomordentliga
beskaffenhet.

I2.

Det inre af ett underhafspalats.

Denna halfdager kom Gilliatt väl till pass. Ett steg
till, och han skulle störtat ned i en kanhända bottenlös
sjö. Dessa grottvatten äro så isande kalla och verka så
plötsligt förlamande, att äfven de starkaste simmare icke
sällan drunkna där. Det finns för öfrigt ingen möjlighet
att klättra upp och klamra sig fast vid de lodräta väggar,
mellan hvilka man är inmurad. .

Gilliatt tvärstannade. Gången, från hvilken han kom,
slutade med ett smalt och slemmigt utsprång, ett slags
kragsten i den lodräta väggen. Gilliatt stödde sig mot
väggen och såg sig omkring.

Han befann sig i en stor grotta. Öfver sig hade han
någonting liknande insidan af ett ofantligt kranium. Detta
kranium såg ut som om det nyss blifvit dissekeradt. De
drypande refflorna i klipphvalfvet liknade
fiberförgreningarna och de tandade suturerna i en hufvudskål. Taket var
af sten, golfvet af vatten; högflodens kvarlämnade vågor,
instängda mellan grottans fyra väggar, liknade stora
dallrande stenhällar. Grottan var på alla sidor tillsluten;
: ej en glugg, ej ett lufthål, ingen rämna i väggen, ingen
springa i hvalfvet. Allt detta upplystes nedifrån tvärs
igenom vattnet; det var en egendomlig, dyster ljusglans.

Gilliatt, hvars pupiller vidgats under trefvandet
genom den mörka korridoren, kunde tydligt urskilja allt i
denna skymning.

Han hade mer än en gång besökt Pi&émontgrottorna på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:45:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hafvetsarb/0262.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free