- Project Runeberg -  Hafvets arbetare /
257

(1908) [MARC] Author: Victor Hugo Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen. Gilliat den illistige - Första boken. Skäret - 12. Det inre af ett underhafspalats

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

257

Jersey, Le Creux-Maillé på Guernesey och Butikerna på
Serk, så kallade emedan lurendrejarna där brukade lägga
in sitt smuggelgods; men ingen af dessa underbara grottor
kunde jämföras med den underjords- och
underhafskammare, dit han nu trängt in.

Midt framför sig såg Gilliatt ett slags dränkt hvalfbåge.
Denna hvalfbåge, en af böljan formad naturlig spetsbåge,
glänste fram mellan sina båda djupa och svarta
grundmurar. Det var genom denna dränkta portal som
dagsljuset utifrån öppna hafvet strömmade in i grottan.

Detta ljus bredde ut sig under vattenytan som en stor
solfjäder och återkastades mot klippan. Dess rätliniga
utstrålningar aftecknade sig i långa raka strimmor mot den
mörka bakgrunden, med ett starkare eller mattare sken
allt eftersom de träffade på upphöjningar eller
insänkningar däri, och liknade stora glasskifvor, anbragta på vissa
afstånd från hvarandra. Det fanns dager i denna grotta,
men dager af ett okändt slag. I detta skimmer fanns intet
af vårt dagsljus; man kunde tro sig ha satt foten på en
annan planet. Ljuset var en gåta, man tyckte sig nästan
se den gröna glansen i ögat på en sfinx. Denna grotta
liknade det inre af en ofantlig, praktfull dödskalle; hvalfvet
var hufvudskålen och bågen var munnen; ögonhålorna
saknades. Denna mun, som slukade och återgaf hafssvallet.
drack ljus och utspydde galla. Vissa förnuftiga men
onda väsen likna denna mun. Då solstrålen passerade
genom det glasliknande medium, som spärrade öppningen till
denna hvalfport, blef den grön som en stråle från Aldebaran ;
vattnet fick häraf ett utseende af smaragd i smält tillstånd ;
en akvarmarin af utomordentlig fin och mjuk färgton låg
utbredd öfver hela grottan. Hvalfvet med sina flikar,
som nästan sågo ut som hjärnlober, och sina slingrande
förgreningar, som liknade ofantliga nervflätor, hade
krysoprasens milda, ljusgröna skimmer. De lätta
ljusdallringarna på vattenytan, som återkastades mot hvalfvet,
upplöstes och sammansmälte där oupphörligt, än
utvidgande, än hopdragande sina gyllene maskor under den
mystiska dans, som de uppförde. Det gjorde ett spöklikt
intryck; man kunde fråga sig, hvilket byte eller hvilken vän-’”

17. — Victor Hugo. Hafvets arbetare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:45:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hafvetsarb/0263.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free