Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen. Gilliat den illistige - Andra boken. Arbetet - 1. Man har sina hjälpmedel äfven då man saknar allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
265
ten arbetade endast så mycket bättre. För mycket vind
skulle snarare skadat än gagnat.
Gilliatt hade en såg, han gjorde sig en fil; med sågen
angrep han träet, med filen järnet. Därpå skaffade han
sig smedens båda järnhänder, en räcktång och en kniptång.
Räcktången griper uti, kniptången handterar; den ena gör
tjänst som handled, den andra som finger.
Verktygssamlingen är en organism. Gilliatt gaf sig efter hand hjälpare
och smidde sin rustning. Af ett stycke järnplåt gjorde han
äfven ett skyddstak öfver ässjan i sin smedja.
En af hans första omsorger blef att undersöka och
reparera blocken; han satte deras hus och skifvor i stånd.
På alla de söndriga bjälkarna högg han bort splittrorna och
yxade till dem på nytt i ändarna. Han hade, som vi re-.
dan nämnt, i sitt magasin lagt upp en myckenhet timmer
och spiror, ordnade efter deras form, dimensioner och
träslag, ek på ena sidan och gran på den andra, krumhulten
för sig och de raka timren för sig. Det var hans
reservförråd af stöttor och häfstänger, hvaraf han i ett gifvet
ögonblick kunde ha stort behof.
Den, som tänker inrätta ett hissverk, måste förse sig
med stockar och block; men detta är icke nog, han måste
äfven ha tåg. Gilliatt reparerade kablar och trossar.
Han ref upp i trådar de trasiga seglen och fick däraf ett
ypperligt garn, hvarmed han skarfvade och lagade
tågvirket; men som dessa skarfvar voro otjärade och därför lätt
skulle ta röta, måste Gilliatt skynda sig att begagna tågen,
om han skulle få någon nytta af dem.
Då tågverket var repareradt, tog han itu med
kättingarna. Han kunde, tack vare sidospetsen på hans
stenstöd, smida ringar, grofva och klumpiga visserligen, men
solida; med dessa ringar fäste han ihop de afslitna
kättingstumparna och fick på detta sätt ihop hela längor.
Att smida ensam och utan hjälp är mer än svårt, men
han gick i land därmed; dock hade han visserligen endast
pjäser af mindre tyngd att handskas med.
Han högg de runda järnstängerna till
kommandobryggan i bitar, smidde i ena ändan af dessa bitar en spets, i den
andra ett stort platt hufvud och fick på det sättet stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
