Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen. Gilliat den illistige - Andra boken. Arbetet - 4. Sub re
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
277
handla med sitt samvete eller afväpna sin vilja som man
ernår lidandet och triumfen. I den moraliska världen kan
man falla och ändå sväfva fri. Ur fallet utgår
himmelsfärden. De svaga låta afråda sig af det skenbara hindret,
de starka icke. De kunna gå under, men de äro vissa om
att segra. Du kan ge Stephanus allehanda goda skäl för
att han icke bör låta stena sig; föraktet för alla klokskapens
invändningar föder denna sublima nederlagets seger, som
man kallar martyrdöden.
Alla Gilliatts ansträngningar tycktes fasthakade vid
det omöjliga; framgången var långsam och obetydlig, och
han måste ge ut mycket för att erhålla litet; det var detta,
som gjorde honom stor, det var detta, som gjorde honom
patetisk. ’
Att han, för att öfver ett strandadt fartyg uppföra en :
bädd af fyra bjälkar, för att i detta fartyg afskilja den del,
som var möjlig att bärga, för att i detta vrak göra fast fyra
tackel med sina block och linor, behöft så många
förberedelser, så många arbeten, så många trefvande försök, så
många nätter på bara marken, så många dagars svett och
möda — detta var det ensliga arbetets elände. Detta elände
hade Gilliatt icke blott underkastat sig, han hade velat det.
Fruktande en medtäflare, emedan en medtäflare kunnat vara
en rival, hade han icke sökt sig någon medhjälpare. Det
förkrossande i företaget, risken, faran, det ena arbetet som
ouppbörligt aflade af sig ett annat, möjligheten att
bärgaren kunde uppslukas af bärgningsförsöket, hungersnöden,
febern, eländet i alla former, allt hade han lastat på sig
ensam. Han hade haft denna egoism.
Han befann sig under ett slags förskräcklig luftpump;
lifskraften drog sig småningom ifrån honom, utan att han
knappt ens märkte det.
De fysiska krafternas uttömning uttömmer icke viljan.
Att tro är endast den andra makten i ordningen; den första
är att vilja. De till ordspråk blifna berg, som tron
försätter, äro ett intet i jämförelse med hvad viljan förmår. All
den mark Gilliatt förlorade i styrka återvann han i
ihärdighet. Den förminskning, som hans fysiska jag undergick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
