Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen. Gilliat den illistige - Andra boken. Arbetet - 6. Gilliatt gör klart skepp till strid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
285
Hafvet var fångvaktaren, som bevakade honom.
Dessutom, låtom oss erkänna det, hur illa än regnet
betett sig mot honom, hade det dock i ett afseende varit honom
till nytta. Det hade satt honom i stånd att ånyo fylla sitt
vattenförråd; men hans törst var osläcklig, och han tömde
sitt vattenförråd nästan lika hastigt som han fyllde det.
En dag, den sista i april, skulle jag tro, eller den första i
maj, var allt färdigt.
Maskinbädden var liksom inramad mellan de åtta
tackellinorna, fyra på hvardera sidan. De sexton hålen,
genom hvilka dessa trossar gingo, stodo på däcket och i
bottnen i förbindelse med hvarandra genom insågningar.
Garneringen hade blifvit genombruten med sågen, timret
med yxan, järnet med filen och förhydningen med
stämjärnet. Den del af kölen, på hvilken maskinen stod, var
genomsågad och färdig att med den glida ned och på samma
gång stödja under den. Hela denna förfärande hängkoj
hölls nu blott af en kätting, som det endast behöfdes några
tag med filen för att afskära. När ett arbete hunnit så nära
sin fulländning, är skyndsamhet klokhet.
Det var ebb, ögonblicket var nu inne.
Gilliatt hade lyckats ta bort hjulaxeln, hvars ändar
kunnat skrapa emot och hindra nedfirandet. Han hade
surrat fast denna tunga pjäs i upprättstående ställning i
själfva maskinrummet.
Det var tid att sluta. Gilliatt var, som vi nyss sagt,
icke trött, emedan han icke ville vara det, men hans
verktyg voro det. Smedjan blef allt omöjligare, stenstädet var
spräckt, blåmaskinen började arbeta illa; som det lilla
hydrauliska fallet var af hafsvatten, hade aflagringar af salt
bildats i apparatens fogar och hindrade dess jämna gång.
Gilliatt begaf sig till den lilla viken vid
L’Hommeklippan, företog en mönstring af sin båt, förvissade sig om att
allt på densamma, i synnerhet de fyra järnringarna på
sidorna, var i godt skick, lättade därpå ankar och rodde båten
tillbaka till de båda Douvreklipporna.
Passet var tillräckligt både djupt och bredt, för att
båten kunde komma in där, och Gilliatt hade redan första
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
