- Project Runeberg -  Hafvets arbetare /
286

(1908) [MARC] Author: Victor Hugo Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen. Gilliat den illistige - Andra boken. Arbetet - 6. Gilliatt gör klart skepp till strid - 7. Straxt en fara

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

286

dagen öfvertygat sig om att han kunde ro den under
Durandes köl. ’

Denna manöver var dock ingalunda lätt, den fordrade
en utomordentlig noggrannhet och var så mycket svårare
som det arbete Gilliatt hade för händer fordrade, att han
gick in med aktern först. Det var af vikt, att båtens mast
och rigg stannade utanför vraket åt inloppet till.

Det blef ett ganska styft arbete, och först en kvart
eller tjugu minuter därefter låg båten alldeles midt under
Durande och förankrad med sina båda ankaren. Det
största var så utlagdt, att det betryggade båten mot den
våldsammaste af de vindar han hade att befara, den
västliga stormen. Därpå firade han med tillhjälp af
ankarspelet i båten ned de båda lårarna med de söndertagna
hjulen. De blefvo barlast i båten.

Sålunda befriad från de båda lårarna, hakade han
ankarspelskättingens krok i ändtacklet, som var afsedt att
hindra de andra tacklen att löpa för hastigt.

För det ändamål Gilliatt hade i sikte blefvo båtens
brister verkliga förtjänster. Den var icke däckad,
hvilket tillät lasten att komma djupare och hvila på bottnen;
den hade masten i fören, kanske för långt i fören, men lasten
fick därigenom friare utrymme, och masten kom icke
i kollision med vraket vid utlöpandet; den var blott en
»träsko», men ingen farkost är så stadig och säker i sjön som
en träsko.

Plötsligt märkte Gilliatt, att hafvet började stiga.
Han kastade blicken åt det håll, hvarifrån vinden kom.

”.
Straxt en fara.

Vinden var svag, men den lilla vind, som blåste, blåste
från väster. Det är en stygg vana, som vinden gärna har
under dagjämningstiden.

Alltefter den vind, som blåser, förhåller tidkantringen
sig olika vid Douvreskäret. Följande med stormvinden,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:45:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hafvetsarb/0292.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free