- Project Runeberg -  Hafvets arbetare /
295

(1908) [MARC] Author: Victor Hugo Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen. Gilliat den illistige - Andra boken. Arbetet - 9. Lyckan ger med ena handen och tar igen med den andra - 10. Hafvets varningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

205

Som båten nu stod till hans förfogande, beslöt han att
där tillbringa natten.

Han klättrade upp på Stora Douvre för att hämta
sitt fårskinn, steg ned igen, åt några skålsnäckor och ett par
hafskastanjer, drack ur allt vattnet han hade kvar i sin
kagge, svepte in sig i fårfällen, af hvars värmande ull han
verkligt njöt, lade sig som en gårdvar bredvid maskinen,
drog ned mössan öfver ögonen och somnade in.

Han sof djupt. Man har en sådan sömn efter ett väl
förrättadt arbete.

Io.

Hafvets varningar.

Midt i natten vaknade Gilliatt plötsligt, som om man
hade skjutit af ett skott invid hans öra.

Han slog upp ögonen.

De båda Douvreklipporna öfver honom voro upplysta
som genom återskenet från en ofantlig glödhög; ett
eldskimmer låg öfver hela den svarta klippväggen.

- Hvarifrån kom denna eld?

Från vattnet.

Hafvet erbjöd en utomordentlig anblick. Det såg ut
som om vattnet varit i brand; så långt blicken kunde nå, ’
både inom och utom skäret, stod hafvet i lågor. Dessa
lågor voro icke röda, de hade ingenting af kratrarnas. och
smältugnarnas stora, lifliga låga; intet sprakande, ingen
hetta, ingen purpur, intet dån. Blåaktiga strimmor, liknande
vecken i en svepning, dansade på vågen; ett matt skimmer
dallrade öfver hafsytan. Det var icke en brand, det var
vålnaden af en brand. Det var som en fantastisk
drömlåga, brinnande med blågrått sken i det inre af en graf.

Må man försöka tänka sig ett brinnande mörker.

Natten, den ofantliga natten med sitt dunkel och sin
förvirring, tycktes vara bränslet för denna iskalla eld.
Mörkret ingick som element i detta spökljus.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:45:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hafvetsarb/0301.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free