- Project Runeberg -  Hafvets arbetare /
303

(1908) [MARC] Author: Victor Hugo Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen. Gilliat den illistige - Tredje boken. Striden - 1. Ytterligheterna vidröra och motsatserna bebåda hvarandra

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

303

skopet och tar sina försiktighetsmått mot den sydliga
vinden, om blandningen ser ut som smält socker, och nftot den
nordliga, om blandningen delar sönder sig i kristallisationer
liknande ormbunkssnår eller granskogar. Det är det
ögonblick, då den fattiga irländska eller bretagnesiska fiskaren
rådfrågar någon mystisk solvisare, som af romarna eller
demonerna blifvit inristad på en af dessa gåtfulla,
upprättstående stenhällar, som man i Bretagne kallar menhir och
på Irland cruach, och därpå drar upp sin båt på land.

Emellertid fortfar lugnet i luften och på oceanen.
Morgonrodnaden ler och solen går upp strålande; blotta
tanken, att någon kunde tro solen om falskhet, väckte hos
de gamla skalderna och siarna en helig fasa. Solem quis
dicere falsum audeat?

Tingens ogenomskinliga yta hindrar människan att
se den dystra möjlighet, som ligger dold därunder. Den
fruktansvärdaste och trolösaste af alla masker är den, som
bäres af afgrunden.

Det heter vid vissa misstänkta tillfällen: det ligger en
hund begrafven under det här — med mycket större skäl
kan man säga: det ligger en storm begrafven under lugnet.

På detta sätt förgå flera timmar, ibland flera dagar.
Lotsarna rikta sina tuber åt alla håll af horisonten, de gamla
sjöbussarna ta på sig en bister min.

Plötsligt hör man ett oredigt sorl. Det är liksom ett
hemligt samtal i luften.

Man ser ingenting.

Hafvet förblir orörligt.

Emellertid tilltar sorlet, sväller ut, blir allt
högljuddare; samtalet betonas alltmera.

Det är någon bakom horisonten, en förfärlig varelse,
vinden.

Vinden, det vill säga detta följe af titaner, som vi
kalla stormarna.

Mörkrets ofantliga pack.

Indien kallar dem maruterna, Judéen kerubim,
Grekland acquilonerna. De äro det oändligas osynliga
roffåglar. Nu komma de flygande.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:45:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hafvetsarb/0309.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free