Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen. Gilliat den illistige - Tredje boken. Striden - 6. Bataljen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
329
fasta förankring var den föga åtkomlig för stormen, men
Durandes skrof sväfvade i stor fara.
Denna i luften hängande ruin erbjöd stormen en
stor anfallsyta, och hålet, som Gilliatt gjort i dess botten för
att taga ut maskinen, hade ytterligare försvagat den.
Kölstocken var afsågad; det var ett skelett med afbruten
ryggrad.
Orkanen hade blåst på detta bräckliga ting. Det hade
icke behöfts mera; däcket hade vikit sig som en bok,som
Ööppnas, timret hade lossnat ur fogarna. Det var detta
brak, som midt under stormen nått Gilliatts öron.
Hvad han vid framkomsten såg syntes nästan obotligt.
Den fyrkantiga inskärning han gjort i skrofvet hade
blifvit ett gapande sår; af denna inskärning hade stormen
gjort en bräcka. Denna tvärbräcka skilde vraket i två
delar. Den bakre delen, som låg i omedelbar beröring med
båten, satt säkert kvar i sitt skrufstäd af klippor; den
främre delen däremot, som Gilliatt hade framför sig, hängde.
En bräcka är, så länge den håller ihop, ett gångjärn; denna
massa svängde, som en dörr på sina hakar, med ett
förfärligt brakande af och an för stormilarna.
Lyckligtvis befann båten sig icke längre under den.
Men denna svängande rörelse skakade äfven på ett
betänkligt sätt den andra hälften af skrofvet, som ännu satt
orörligt fast mellan de båda Douvreklipporna. Mellan
skakning och lösryckning är steget icke långt; under
stormens envist förnyade anfall kunde den lossnade delen
plötsligt rycka med sig den andra, som nästan vidrörde
båten, och alltsammans, båt och maskin, vid den häftiga
sugning, som därvid skulle uppstå, slukas af böljorna.
Allt detta hade Gilliatt för sina ögon.
Det var katastrofen.
Hur kunna afvända den?
Gilliatt hörde till de människor, som ur själfva faran
hämta medlet till räddning. Han stod ett ögonblick för
att hämta sig och skyndade därpå till sin arsenal och tog sin
yxa. ,
Hammaren hade arbetat väl, det var nu yxans tur.
Därpå klättrade han upp på vraket, fattade posto på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
