Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen. Gilliat den illistige - Tredje boken. Striden - 6. Bataljen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
332
vild oordning, barfota, i trasor, med ansiktet betäckt af
hafvets spott — stor i denna kloak af åskor.
Mot naturkrafternas vansinniga yra förmår endast
fyndigheten kämpa; fyndigheten var Gilliatts triumf. Han
ville ha hela denna lossnade vrakmassa att falla på en gång.
Till detta ändamål försvagade han bräckorna utan att
alldeles hugga igenom dem, lämnande några fibrer kvar, som
uppehöllo det öfriga. Plötsligt stannade han 1i högsta
hugg. Operationen var slut, hela massan skilde sig från
vraket.
Den föll mellan de båda Douvreklipporna alldeles midt
under Gilliatt, som stående på den andra hälften af
vraket lutade sig fram och följde den med blicken. Den
störtade lodrätt ned i vattnet, som därvid stänkte upp högt på
klipporna, och stannade i det trånga svalget, innan den
nådde bottnen. Den stod med mer än tolf fot öfver
vattenytan; det vertikala däcket bildade en vägg mellan de
båda Douvreklipporna, och liksom klippbarriären ett stycke
högre upp i sundet släppte den vid sina båda ändar
knappast fram en liten smal rännil af skum. Det var den femte
barrikaden mot stormen, som Gilliatt improviserat på
denna hafvets gata.
Orkanen i sin blindhet hade själf arbetat på
uppförandet af denna sista barrikad.
Det var en lycklig omständighet, att klippväggarnas
hopträngning på detta ställe hindrat denna fördämning att
tränga ända ned till bottnen. Den fick därigenom en
större höjd; dessutom kunde vattnet passera under hindret,
hvilket minskade vågornas kraft; hvad som passerar under
hoppar icke öfver. Däri ligger till en del hemligheten af
den flytande vågbrytaren.
Hädanefter, hvad än molnet toge sig till, var intet mera
att frukta för båten och maskinen. Vattnet kunde icke
längre röra sig omkring dem. Mellan Douvrebarriären,
som skyddade dem i väster, och det nya stängslet, som
skyddade dem i öster, kunde ingen brottsjö eller orkanstöt
mera komma på dem.
Gilliatt hade ur själfva katastrofen hämtat räddningen;
molnet hade i stort sedt hjälpt honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
