Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen. Gilliat den illistige - Fjärde boken. Hindrets dubbelbottnar - 1. Den hungrige finner alltid en kamrat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FJÄRDE BOKEN.
Hindrets dubbelbottnar.
I.
Den hungrige Hnner alltid en kamrat.
Då han vaknade, kände han sig hungrig.
Hafvet höll på att lägga sig, men ute på öppna sjön var
dyningen ännu alltför stark för att kunna tänka på att
genast bege sig af. Dessutom var dagen för långt
framskriden; med den last isterbuken hade måste han lämna
skäret på morgonen för att före midnatt hinna fram till
Guernesey.
Ehuru hårdt ansatt af hungern, blef det första Gilliatt
företog sig, icke att skaffa sig något att äta, utan att kläda
af sig, det enda sättet att bli varm igen.
Hans kläder voro genomdränkta af störtskurarna,
men regnvattnet hade sköljt bort saltvattnet, hvilket
gjorde att de nu kunde bli torra.
Gilliatt behöll endast på sig byxorna, som han vek
upp till knäna.
Han utbredde här och där och fäste med stenar på
utsprången i klippan sin skjorta, sin sticktröja, oljerock,
smärtingsbyxor och fårskinnet.
Därpå tänkte han på hur han skulle få något att äta.
Gilliatt tog sin knif, som han alltid var mycket noga
med att hålla i godt skick, och bröt med den lös några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
