- Project Runeberg -  Hafvets arbetare /
338

(1908) [MARC] Author: Victor Hugo Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen. Gilliat den illistige - Fjärde boken. Hindrets dubbelbottnar - 1. Den hungrige finner alltid en kamrat

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

338

vidgat sig och han såg nu tåmligén klart. Han tog ett
steg tillbaka af ofverrasknmg

Han hade kommit in i samma underbara grotta, som
han besökt månaden förut, endast med den skillnaden, att
han nu kommit in från hafssidan.

Den hvalfbåge, som han förra gången sett under
vattenytan, var just den, genom hvilken. han nu trängt in i
grottan. Ibland, vid mycket låg ebb, lät det sig göra att
komma in genom den.

Hans ögon vande sig småningom vid halfdunklet,
han såg allt bättre och bättre. Han stod slagen med
häpnad; han återfann detta mökrets underbara palats, detta
hvalf, dessa pelare, detta blod- eller purpurskimmer,
denna vegetation af ädelstenar, och längst bort i fonden
denna krypta, som nästan var en helgedom, och denna
sten, som nästan var ett altare.

Han gjorde sig föga reda för dessa detal)er* men det
hela sted lifligt för hans fantasi, och han återsåg det nu.

Han återsåg midt emot sig ett stycke upp på
bergväggen rämnan, genom hvilken han första gången trängt
in i grottan och som från den punkt, där han nu stod, syntes
otillgänglig.

Han återsåg helt nära intill spetsbågen dessa låga och
mörka grottor, ett slags hålor i hålan, som han förut sett
på afstånd; nu befann han sig tätt invid dem. Den
närmast honom belägna låg öfver vattnet och var lått
tdlgangllg

Ännu närmare sig, så nära, att han kunde nå den med
handen, såg han öfver vattenbrynet en horisontal skrefva i
granitväggen. Förmodligen var krabban där; han körde in
armen så långt han kunde och började trefva i det
nattsvarta hålet.

Plötsligt kände han någonting gripa sig i armen.

Han erfor i detta ögonblick en obeskriflig fasa. .

Någonting tunt, sträft, platt, iskallt, klibbigt och
lefvande hade i mörkret snott sig omkring hans nakna
arm och slingrade sig upp mot hans bröst. Det var en
rems tryckning och en borrs vridning. På mindre än
en sekund hade en spiral vindat sig kring hans handled

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:45:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hafvetsarb/0344.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free