- Project Runeberg -  Hafvets arbetare /
347

(1908) [MARC] Author: Victor Hugo Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen. Gilliat den illistige - Fjärde boken. Hindrets dubbelbottnar - 2. Vidundret

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

347

Det är denna det ondas fulländning, som stundom
gjort stora andar benägna för tron på en dubbel gud,
manicheernas fruktansvärda bifrons.

En kinesisk sidentapet, som under det senaste kriget
roffades ur den kinesiska kejsarens palats, föreställer
hajen, som äter upp krokodilen, som äter upp ormen, som
äter upp örnen, som äter upp svalan, som ater upp
kålmasken.

Hela naturen, som vi ha för våra ögon, äter och ätes.
Offren slita sönder hvarandra.

Emellertid ha naturforskare, som tllhka äro filosofer
och följaktligen välvilligt stämda mot skapelsen, funnit
eller trott sig finna förklaringen. Slutmålet påpekas bland
andra af Bonnet från Genéve, denna mystiska och exakta
tänkare, som uppträdde mot Buffon på samma sätt som
längre fram Geoffroy Saint-Hilaire mot Cuvier.
Förklaringen skulle vara denna; då döden finnes öfverallt, måste
det finnas grafvar öfverallt. Rofdjuren äro grafvar.

Alla varelser ingå i hvarandra. Förruttnelse, det är
föda. Förfärliga jordklotets rensning! Människan,
köttätare, är äfven hon en graf; vårt lif är gjort af död.
Sådan är den förfärliga lagen.

I vår skymningsvärld frambringar denna ordningens
nödvändighet vidunder. Du säger:. för hvad ändamål?
Du hör det.

Är det förklaringen? Är det svaret på frågan? Men
hvarför då inte en annan ordning? Frågan uppstår på nytt.

Låtom oss lefva, efter så måste vara. Men låt oss
ställa det så, att döden blir för oss ett framsteg. Låt oss
sträfva mot mindre mörka världar.

Låt oss följa samvetet, som leder oss dit.

Ty, låtom oss aldrig glömma det, det bästa finnes endast
genom det bättre.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:45:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hafvetsarb/0353.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free