Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen. Gilliat den illistige - Fjärde boken. Hindrets dubbelbottnar - 5. I det afstånd, som skiljer sex tum från två fot, kan döden inrymmas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
357
Månen gick ned.
Gilliatt, mer än till hälften stående i vattnet, sökte
länge förgäfves efter läckan; slutligen upptäckte han den.
Under sjögången, i det kritiska ögonblick då den
kastats på sidan, hade den starka båten slagit mot klippan och
fått sig en svår törn; ett af utsprången i Lilla Douvre hade
gjort en rämna i skrofvet på styrbords sida.
Denna läcka var olyckligtvis, man kunde nästan säga
med utstuderad elakhet, anbragt i närheten af det ställe,
där två slagvägare möttes, hvilket i förening med ovädrets
bedöfvande inverkan hade hindrat honom att vid den
hastiga öfverblick han midt under stormens värsta raseri tog
af båtens tillstånd kunna upptäcka skadan.
Läckan var stor och så till vida oroande, men en
lugnande omständighet var, att den, ehuru för ögonblicket
nedtryckt under vattnet, sedan båten blifvit öst, skulle
befinna sig öfver vattenlinjen.
I det ögonblick läckan uppstått, hade vattnet i sundet
varit i våldsam rörelse; vågen hade genom läckan trängt in
i båten, som under denna tillökning i tyngd sjunkit några
tum, och ännu sedan svallet lagt sig, hade tyngden af
den redan inströmmade vattenmassan kommit båten att
ligga djupare och hållit rämnan under vattnet. Däri låg
den hotande faran. Men om man lyckades stoppa läckan
blefve det möjligt att ösa båten, och en gång fri från
vatten skulle den komma att ligga högre med normal
vattenlinje och läckan skulle höjas öfver vattenbrynet och bli lätt
eller åtminstone möjlig att reparera. Som vi sett, hade
Gilliatt ännu sina timmermansverktyg i tämligen godt
"behåll.
Men hvilken ovisshet hade han icke dessförinnan att
utstå, hvilka faror, hvilka olyckor kunde icke tillstöta!
Gilliatt hörde vattnet obevekligt fortsätta att porla in
genom läckan. En krängning, och allt skulle gå till botten.
Hvilken förfärlig olycka! Kanske var det redan för sent
att afhjälpa den.
. Gilliatt gjorde sig bittra själfförebråelser; han borde
genast ha märkt skadan; det sex tum i höjd utgörande
vattnet i båten borde ha varnat honom, det hade varit en
dum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
