Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen. Gilliat den illistige - Fjärde boken. Hindrets dubbelbottnar - 7. Det finns ett öra ofvan skyn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
366
brännande. Vinden, som redan var söderins och sommarens
vind, närmade sig Gilliatt som en mild andedräkt.
Gilliatt rörde på sig.
Hafvets stillhet var obeskriflig. Det var en amma
vyssjande sitt barn, vågorna tycktes vagga klippan.
Hafsfåglarna, som kände Gilliatt, flögo oroliga öfver
honom. Det var icke längre deras gamla rädda oro, det
var någonting ömt och broderligt. De läto höra små
skrik, det föreföll som om de ropade på honom. En tärna,
som förmodligen höll af honom, flög helt förtroligt ända
inpå honom och började språka med honom; men han
tycktes icke höra henne. Då hoppade hon upp på hans
axel och smekte med näbben hans läppar.
Gilliatt slog upp ögonen.
Fåglarna flögo belåtna och skrämda sin väg.
Gilliatt reste sig upp, sträckte på sig som det vaknande
lejonet sprang fram till kanten af platån och tlttade ned
i svalget mellan de båda Douvreklipporna.
Båten låg där oskadd. Stoppen hade hållit; hafvet
hade förmodligen icke mycket hårdt frestat på den.
Allt var räddadt.
Gilliatt kände icke längre någon trötthet, hans krafter
voro återställda. Denna afsvimning hade varit en sömn.
Han öste båten, så att den blef alldeles läns och läckan
kom öfver vattenbrynet, tog sina kläder och klädde på sig
igen och kände sig lycklig.
Undersökt vid dagsljus visade sig läckan fordra mer
arbete än Gilliatt trott; skadan vaår ganska betydlig, Gilliatt
behöfde godt hela dagen för att bota den.
Följande morgon i daggryningen, sedan han tagit bort
stängslet, som spärrade inloppet till sundet, hade Gilliatt
ändtligen den tillfredsställelsen att lägga ut från skäret.
Klädd i de trasor, hvarmed han stoppat läckan, med
Clubins bälte och de sjuttiofemtusen francs i fickan, stående
i den reparerade båten bredvid maskinen, stack han ut till
sjöss för en god bris och ett utmärkt haf och satte kurs
på Guernesey.
I det ögonblick han lämnade skäret, skulle någon, som
händelsevis funnits på platsen, hort honom gnola melodien
till Bonny Dundee.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
