- Project Runeberg -  Hafvets arbetare /
373

(1908) [MARC] Author: Victor Hugo Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Déruchette - Första boken. Natt och månsken - 1. Hamnklockan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

373

Men sedan någon tid hade, utan tvifvel i följd af
Durandes förlust, hvars bakslag hon kände, detta Déruchettes
förtjusande leende blifvit allt sällsyntare. Hon syntes nu
mera upptagen af sina tankar. Hennes fågelkvitter och
barnsliga skratt hade slocknat. Hon hade emellanåt en
mycket allvarsam min, någonting ledsamt att se hos denna
ljufva varelse. Hon bemödade sig i alla fall att le mot
mess Lethierry, vara glad och förströ honom, men hennes
glädtighet blef med hvar dag mattare och öfverdrogs med
damm som vingen på en fjäril uppstucken på en nål. Det
såg äfven ut som om hon, vare sig i följd af sorg öfver
farbroderns sorg, ty det finns reflekterade smärtor, eller af
andra orsaker, nu blifvit mycket religiös. På den förra
kyrkoherdens tid gick hon, som man erinrar sig, knappast i
kyrkan mer än fyra gånger om året; nu däremot besökte
hon den mycket ofta. Hon försummade ingen gudstjänst,
hvarken om söndagarna eller torsdagarna. De fromma
själarna i församlingen sågo med tillfredsställelse denna
förbättring; det är, sade de, en stor lycka, när en ung flicka,
som är utsatt för så många faror från männens sida,
vänder sig till Gud; de.stackars föräldrarna kunna åtminstone
nu vara lugna för alla kärleksgriller.

- Om aftnarna, så ofta vädret tillät det, promenerade hon
en eller ett par timmar i Les Bravées’ trädgård. Hon
gick där nästan lika drömmande som mess Lethierry och
alltid ensam. Hon lade sig sist af alla i huset, hvilket
dock icke hindrade Douce och Grace att ständigt ha ett
öga på henne i följd af den böjelse för spioneri, som
gärna vidlåder tjänstfolk; att spionera är en omväxling i
deras enformiga lif.

Hvad mess Lethierry beträffar, hade i hans nuvarande
.omtöcknade själstillstånd dessa små ändringar i
Déruchettes vanor undgått hans uppmärksamhet. Dessutom var
han icke skapad till att öfvervaka en ung flicka. Han
märkte icke ens den punktlighet, hvarmed Déruchette
besökte gudstjänsterna i församlingens kyrka. Envis i sin
fördom mot prästerna skulle han nog icke gärna sett dessa
flitiga kyrkobesök.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:45:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hafvetsarb/0379.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free