- Project Runeberg -  Hafvets arbetare /
380

(1908) [MARC] Author: Victor Hugo Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Déruchette - Första boken. Natt och månsken - 1. Hamnklockan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

380

till botten. Det återinsatte honom i besittningen af denna
summa för just så lång tid, som behöfdes för att låta honom
rätt tydligt känna förlusten däraf. Detta bref visade
honom hela vidden af hans ruin.

Däraf ett nytt, skarpt lidande. Han började, något
som han på två månader icke gjort, att befatta sig med
sitt hus, hvad det skuile bli af det, de ändringar och
indragningar han måste göra, små bekymmer med tusen
nålstyng, nästan värre än förtviflan. Att ta in vår olycka i
små doser, att fot för fot bestrida verkligheten den mark, den
fråntar oss, detta är förhatligt. Olyckan i klump ta vi med
resignation emot, men icke dess stoftkorn. Det hela
för- krossade dig, detaljen lägger dig på sträckbänken; nyss slog
katastrofen dig till marken, nu retar och naggar den dig.
Det är förödmjukelsen till råga på olycksslaget, en ny och
vedervärdig förintelse till den första; man stiger ned ännu
ett trappsteg i intet; det är trasan efter svepningen.

Att tänka på att gå utför, ingen tanke kan vara
sorgligare.

Att vara ruinerad tyckes vara en mycket enkel sak.
En våldsam stöt, ödets brutalitet; det är katastrofen en
gång för alla. Må ske. Man underkastar sig. Allt är
slut. Man är ruinerad. Det är bra, man är död. Nej,
visst icke, man lefver. Redan dagen därpå märker man
det. Hvarpå? På knappnålsstyng. En bekant, som går
förbi, hälsar icke mera på dig, bodräkningarna hagla öfver
dig, en af dina fiender skrattar åt dig. Kanske var det åt
den nyaste vitsen för dagen han skrattade, men det är
detsamma, denna vits förefaller honom så rolig endast därför
att han vet, att du är ruinerad. Du läser din degradering
till och med i de likgiltiga blickarna. Personer du brukat se
som dina middagsgäster tycka, att tre rätter äro för mycket
på ditt bord; dina fel springa alla människor i ögonen;
otacksamheten, som icke längre har något att vänta, dröjer
ej att ge sig tillkänna; alla dumhufvuden ha förutsett hvad
som händt dig; de elaka slita sönder ditt goda namn, de
ännu sämre beklaga dig. Och så dessa tusen lumpna
småsaker! Vämjelsen följer på tårarna. Du brukade
dricka vin vid bordet, nu skall du nöja dig med cider. Två

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:45:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hafvetsarb/0386.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free