Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Déruchette - Första boken. Natt och månsken - 1. Hamnklockan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
” 381
pigor! En är redan för mycket. Du måste afskeda den
ena och pålägga den andra dubbelt arbete. Det är
alldeles för mycket blommor i din trädgård, du skall sätta
potatis i stället. Du brukade skänka bort frukten åt dina
vänner, du skall nu sälja den på torget. På de fattiga får
du inte längre tänka, du är ju fattig själf. Och så toaletten
sedan, hvilken pinsam fråga! Att neka en kvinna ett
band, att vägra henne, som ger dig skönheten, en prydnad,
hur grymt det känns! Att se ut som man vore en
smulgråt! Kanske säger hon till dig: »Du har tagit bort
blommorna ur min trädgård, nu vill du äfven ta bort dem ur min
hatt!»Att nödgas tvinga. henne att bära urblekta
klänningar! Familjekretsen är förstummad; du tycker dig i
deras blickar läsa förebråelser, de älskade ansiktena se
bekymrade och lidande ut. Se där hvad det vill säga att gå
utför. Man måste dö alla dagar på nytt. Att falla är
ingenting, det är smältugnen; att gå utför, det är att
stekas vid sakta eld.
Att på en gång störta in, det är Waterloo, att
småningom förintas, det är S:t Helena. Förkroppsligadt i
Wellington, har ödet ännu någon värdighet, men när det.
gör sig till Hudson Lowe, hur lumpet blir det icke! Man
ser mannen från Campo Formio gräla om ett par
silkesstrumpor. Ett Napoleons förringande, som förringar
England.
Dessa båda faser, Waterloo och S:t Helena,
reducerade till borgerliga proportioner, har hvarenda ruinerad
man att genomgå.
Den ofvannämnda aftonen, en af de första i maj, hade
Lethierry, lämnande Déruchette att promenera omkring
i månskenet i trädgården, gått och lagt sig dystrare till
mods än någonsin.
Alla dessa lumpna och obehagliga detaljer, som ruinen
för med sig i släptåg, alla dessa frågor af tredje ordningen,
som i början äro osmakliga för att sedan bli dystra, hvälfde
sig i hans hjärna. Mess Lethierry kände sitt fall
ohjälpligt. Hvad skulle han göra? Hvad skulle det bli af
honom? Hvvilka försakelser måste han pålägga Déruchette?
Hvem skulle han afskeda, Douce eller Grace? Skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
