Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Déruchette - Andra boken. Tacksamheten i full despotism - 1. Glädje omgifven af kval
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
397
Gilliatt, alltjämt stödd mot väggen, bleknade som en
människa, som inom några minuter skall ha upphört att
andas. Ju blekare han blef, desto rödare blef mess
Lethierry.
»Har man nånsin hört en sådan idiot! Han älskar
inte Déruchette, säger han! Nå, så laga då att du kommer
att älska henne, ty hon skall inte gifta sig med någon
annan än dig. Hvad är det för enfaldiga historier du dukar
upp för mig! Och du tror kanske, att jag tror ett ord af
hvad du säger? Är du sjuk? Det är bra, skicka då bud
på doktorn, men stå inte här och prata galenskaper. Det
är inte möjligt, att ni redan haft tid att gnabbas och bli
osams. Men förälskadt folk äro nu ibland som de vore
tokiga. Har du några skäl? Har du dem, så fram med
dem? Åfven en åsna måste ha skäl. Men det var sant, jag
har bomull i öronen, jag har kanske hört rasande, säg om
hvad du sa nyss.»
Gilliatt svarade:
»Jag har sagt nej.»
»Du har sagt nej. Han håller i sig, det tjurhufvudet!
Det är någonting i olag med dig, det är klart som dagen!
Du har sagt nej! Det kan man då kalla ett vanvett, som
öfvergår alla den kända världens gränser. Man duschar folk
för mindre än så. Jaså, du älskar inte Déruchette. Det
är således af kärlek till gamla Lethierry du gjort allt hvad
du gjort! Det är för pappas vackra ögon som du begifvit
dig till Douvreskäret, som du frusit, svettats, varit nära
att förgås af hunger och törst, lifnärt dig med klippornas
ohyra, haft dimman, regnet och stormen till sängkammare
och utfört den bedriften att föra hem min maskin till mig,
liksom man skaffar en vacker kvinna tillbaka hennes
bortflugna kanariefågel! Och stormen för tre dagar sedan!
Tror du inte, att jag har reda på den? Hvilken hund du
måste ha slitit! Du vill då inbilla mig, att det är för att
ställa dig in hos ett sådant här gammalt skrof som jag som
du huggit, filat, sågat, timrat, smidit, vridit, skrufvat,
släpat, uppfunnit, ensam gjort fler mirakler än alla
paradisets helgon tillsammans. Åh, din fårskalle, du tycker
då inte, att du redan tråkat ut mig tillräckligt med din
säck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
