Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Déruchette - Tredje boken. Cashmere afseglar - 2. Förtviflan som talar och förtviflan som är stum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
418
skor, en hvit sjömansskjorta med stor nedvikt krage och
sina bästa matroskläder. Man såg en guldring på hans
lillfinger. Ett djupt lugn låg öfver hans ansikte, hvars
solbränna fått en anstrykning af blygrått.
Brons, som lider, så var detta ansikte.
De betraktade honom med häpnad. Ehuru
oigenkännlig, kände dock Déruchette igen honom. De ord han
yttrat voro så långt aflägsna från hvad de i detta
ögonblick tänkte, att de icke uppfattat deras mening.
Gilliatt fortfor:
»Hvad behöfs det att ni säga hvarandra farväl?
Gift er och res båda två.»
En häftig darrning öfverfor Déruchette.
Gilliatt fortfor:
»Miss Déruchette har fyllt sina tjuguett år. Hon beror
endast af sig själf. Hennes farbror är hennes farbror
och ingenting annat. Ni älska hvarandra...»
Déruchette afbröt mildt:
»Hur kommer det till, att ni är här?»
»Gift er», fortsatte Gilliatt.
Déruchette började fatta hvad denna man sade. Hon
darrade på rösten, då hon sade:
»Min stackars farbror ...»
»Han skulle vägra sitt samtycke, om giftermålet vore
ogjordt», sade Gilliatt, »men sedan det väl en gång skett,
kommer han att låta blidka sig. För resten reser ni ju, och
när ni kommer tillbaka, så förlåter han.»
Gilliatt tillade med én viss bitterhet i tonen:
»Och dessutom tänker han redan inte på någonting
annat än att bygga om sin båt. Det kommer att upptaga
honom under hela er frånvaro. Han har Durande att
trösta sig med.»
»Jag skulle inte vilja förorsaka honom någon sorg»,
stammade Déruchette i en ton, som i all sin bestörtning
dock äfven hade något af glädje. _
»Den kommer inte att vara länge», sade Gilliatt.
Ebenezer och Déruchette hade först blifvit liksom
bländade. De började nu hämta sig, och meningen i
Gilliatts ord blef dem klar och tydlig. Det låg visserligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
