Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Déruchette - Tredje boken. Cashmere afseglar - 4. För din hustrus räkning, när du gifter dig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
422
i ett Niagara af glädje. Man skulle kunna säga, att de
viljelöst voro försatta i ett paradis. De sade icke ett ord till
hvarandra, de sade hvarandra tillräckligt med själen.
Déruchette tryckte sig mot Ebenezers arm.
Ljudet af Gilliatts steg bakom dem kom dem
emellanåt att tänka på att han var där. De voro djupt upprörda
men tysta; känslans öfvermått upplöser sig i en stum häpnad.
Deras var outsägligt ljuf men öfverväldigande. De voro
man och hustru. De uppsköto till en annan gång att
närmare tänka på saken, man skulle träffas igen, hvad
Gilliatt gjorde var godt, se där allt. I djupet af sina hjärtan
tackade de honom varmt men utan att rätt göra sig reda
hvarför. Déruchette sade sig, att här var något, som hon
finge söka att utreda längre fram. Under tiden mottogo
de hans tjänster. De kände sig behärskade af denna
bestämda, raskt handlande man, som på ett så befallande sätt
skapade deras lycka. Att ställa frågor till honom, att tala
med honom var omöjligt. Allt för många intryck
störtade sig öfver dem på en gång. Att de läto sig så helt
uppslukas af dem, är förlåtligt.
Händelserna äro stundom en hagelskur; de rent af
smattra ned öfver oss. Sådant har en döfvande verkan.
Det plötsliga i dessa händelser, som störta ned i lifvets
hvardagslugn, gör dem lätt ofattliga för dem, som de tillskynda
lidande eller glädje. Man är icke inne i hvad som händt
en själf, man är krossad utan att ana det, man lyftes upp
på lyckans tinnar utan att begripa det. Déruchette i
synnerhet hade nu under några timmar erfarit alla möjliga
sinnesrörelser: först hjärta och känslor bländade, Ebenezer
i trädgården, därpå nattmaran, detta vidunder förklaradt
vara hennes man, vidare tröstlösheten, ängeln bredande ut
sina vingar färdig att flyga bort, och nu slutligen glädjen,
en oerhörd glädje med en bakgrund omöjlig att tyda:
vidundret gifvande henne ängeln, hennes dödliga förtviflan
slutande med en vigselakt, denna Gilliatt, gårdagens hemska
olycka, dagens räddning. Det var henne omöjligt att reda
ut något af allt detta. Det var tydligt, att Gilliatt sedan
morgonen endast sysselsatt sig med deras lycka; han hade
gjort allt, hade besökt domprosten, hade begärt licensen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
