Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Déruchette - Tredje boken. Cashmere afseglar - 5. Den stora grafven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
426
ciner bildade de grannaste mattor. En synnerligen täck
andmat, som förekommer på Guernesey, öfverdrog kärren
med en smaragdgrön duk. Sädesärlorna och bofinkarna,
som bygga så smakfulla små bon, badade sig däri.
Genom öppningarna i de gröna trädkronorna såg man den blå
himmeln. Några lättfärdiga skyar med nymfers smidiga
rörelser förföljde hvarandra i asuren. Man tyckte sig
förnimma slängkyssar, som osynliga munnar sände
hvar- andra. Hvarenda gammal mur hade som en brudgum sin
bukett af löfkojor. Slånbärsbuskarna voro i blom,
guldregnet var i blom; man såg dessa hvita massor glänsa och
dessa gula massor gnistra genom öppningarna i snåren.
Våren kastade allt sitt silfver och allt sitt guld i skogarnas
ofantliga, genombrutna korg. De nya skotten hade all sin
friska grönska. Man hörde i luften välkomstrop. Den
gästfria sommaren öppnade sin dörr för de långväga gästerna
flyttfåglarna. Det var ögonblicket för svalornas ankomst.
Hålvägarnas sluttningar voro kantade med ginstens
blomvippor i afvaktan på hagtornens. Det sköna och det
täcka lefde i god sämja, det lysande fick sin fulländning
genom det smakfulla, det stora nedtryckte icke det lilla,
ingen ton i konserten gick förlorad; den mikroskopiska
prakten var på sitt plan i den ofantliga allmänna skönheten;
man såg allt som i ett genomskinligt vatten. Öfverallt
läto en gudomlig fullhet och ett mystiskt svällande ana
safvens hela naturen genomträngande, heliga arbete. Det som
lyser lyste ännu mer, det som älskar älskade ännu varmare.
Det låg en lofsång i blomman och en strålglans i sorlet.
Den stora öfverallt utbredda harmonien slog ut i full blom.
Hvad som sakta stiger upp ur jorden eggade det som skjuter
upp med fart. En oro som kom nedifrån, men som äfven
kom uppifrån, framkallade en jäsning i hjärtana,
mottagliga för alla dessa frön till lifsfrukt, som spredos i rymden
och i jorden. Blomman gaf redan en dunkel aning om sin
frukt, hvarje jungfru drömde, varelsernas fortplantning,
en del af den omätliga andens världsplan, gaf sig tillkänna i
tingens . strålglans. Man förlofvade sig öfverallt, man
gifte sig öfverallt. Lifvet, som är honan, parade sig med
det oändliga, som är hanen. Det var vackert, var klart,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
