Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Déruchette - Tredje boken. Cashmere afseglar - 5. Den stora grafven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
427
var varmt; genom häckarna såg man på gårdarna barnen
skratta; somliga hoppade hage. Äppelträden,
persiketräden, körsbärsträden, päronträden öfverhöljde
trädgårdarna med sina stora hvita eller röda blomkvastar. I
gräset syntes gullvifvor, vintergröna, röllekor, prästkragar,
påskliljor, hyacinter, violer och vwveronicor. De blå
oxtungorna, de gula svärdsliljorna blandade sig med dessa
täcka, rosenröda små stjärnblommor, som alltid växa i
stora flockar. Guldglänsande insekter ilade af och an
mellan stenarna. Taklöken i full blomstring
purpurfärgade stugtaken. Bikupornas idoga befolkning var ute på
arbete. Luften var full af hafvets sorl och insekternas
surr. Någonting vällustigt genomträngde mnaturen, som
så gärna låter sig famnas af våren.
När Gilliatt kom fram till S:t Sampson, fanns det
ännu icke något vatten i den innersta delen af hamnen
och han kunde gå torrskodd öfver den, osedd bakom de till
reparation uppdragna fartygsskrofven; en rad af på kort
afstånd från hvaranda liggande flata stenar underlättar
denna passage.
Gilliatt blef icke bemärkt. Hela folkhopen var vid
den andra ändan af hamnen, vid Les Bravées, i närheten
af gattet. Där var hans namn på allas läppar. Man talade
så mycket om honom, att man icke gaf akt på honom.
Gilliatt var så att säga dold af det uppseende han väckte.
Han såg på afstånd isterbuken ligga kvar på samma
plats, där han förtöjt den, med maskinskorstenen mellan
sina fyra kedjor; timmermän voro i verksamhet där, dunkla
konturer rörde sig fram och tillbaka, han hörde mess
Lethierrys bullrande och muntra stämma uwutdela befallningar.
Han fördjupade sig i gränderna. Bakom Les Bravées
syntes ingen människa till, allas uppmärksamhet var
riktad på platsen framför huset. Gilliatt följde gångstigen
utmed den låga trädgårdsmuren. Han stannade i hörnet,
där den vilda myskmalvan växte; han återsåg stenen,
där han suttit, och träbänken, där Déruchette suttit.
Han kastade en blick på gången, där han sett två skuggor
omfamna hvarandra och därpå försvinna.
Han Hortsatte sin väg, steg uppför kullen till Chåteau
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
