Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Déruchette - Tredje boken. Cashmere afseglar - 5. Den stora grafven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
429
den branta naturliga trappa, som ledde upp till
Gild-Holm”Ur och utför hvilken han för knappa tre månader sedan
hjälpt Ebenezer. Han steg uppför den. De flesta
trappstegen voro redan under vattnet; endast två eller tre lågo
- ännu torra. Han klättrade uppför dem. Dessa steg förde
upp till Gild-Holm-’Urs stol. Han kom upp dit, betraktade
den ett ögonblick, lade handen öfver ögonen och lät den sakta
glida från det ena ögonbrynet till det andra, liksom ville
han med ett drag stryka bort det förflutna, och satte sig
därpå i klippnischen, med det branta stupet bakom sig och
oceanen under fötterna.
Cashmere gick nu fram utefter det valdlga runda, på
alla sidor af vatten omgifna torn, som bevakadt af en
sergeant och en kanon ligger halfvägs mellan Herm och S:t
Pierre Port.
I bergsskrefvorna ofvanför Gilliatts hufvud vaggade
några blommor för vinden. Så långt’ blicken kunde nå,
sträckte sig den blå vattenspegeln. Som vinden var
ostlig, förekommo endast obetydliga bränningar vid Serk,
hvaraf man från Guernesey endast ser västra kusten.
Långt bort syntes som ett töcken vid horisonten den franska
kusten och Carteretdynernas långa gula band. Emellanåt
flög en hvit fjäril förbi; fjärilarna tycka om att ta sig en
promenad utåt hafvet.
Brisen var mycket svag. Allt detta blå, därnere som
därofvan, var orörligt. Ingen dallring märktes hos dessa
ormar af ljusare eller mörkare asur, som på vattenytan
utmärka undervattensgrundens dolda slingringar.
Cashmere hade för att fånga vinden hissat sina
öfverledsegel och satt till så godt som hvarenda klut. Hon höll
sig tätt under kusten af Guernesey; hon hade passerat
pricken vid inloppet till S:t Sampson, var nu midt för Le
Valles borgruin och skulle om några minuter dubblera Bå de
la Rues udde.
Gilliatt såg henne komma.
Luften och vågen voro liksom fors;unkna i dvala.
Floden kom, icke med ett vågsvall utan med en svällning.
Hafsytan höjde sig utan någon skälfning. Det döende
sorlet utifrån oceanen liknade ett barns andedräkt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
