- Project Runeberg -  Hafvets arbetare /
431

(1908) [MARC] Author: Victor Hugo Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Déruchette - Tredje boken. Cashmere afseglar - 5. Den stora grafven

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

431

chettes lif; de höllo hvarandras händer, med fingrar flätade
i fingrar. De fina skillnaderna mellan den ena ängeln och
den andra voro tydligt läsliga på dessa båda utsökta
ansikten, skapade af oskuld. Det ena var mera jungfruligt,
det andra mera öfverjordiskt. Deras kyska omfamning var
uttrycksfull; all kärlekens trånad låg däri, men äfven all
kyskheten.

Tystnaden var himmelsk.

Ebenezers blick talade om all hans varma tacksamhet
och hvilade oupphörligt på henne; Déruchettes läppar
rörde sig sakta, och i denna ljufva tystnad hörde Gilliatt,
i det hastiga ögonblick då jakten passerade på några
famnars afstånd från Gild-Holm-’Ur, Déruchettes milda,
förtjusande röst:

»Nej, men se! Det ser alldeles ut som en människa
satt i klippan!»

Synen var försvunnen.

Cashmere lämnade Bå de la Rues udde bakom sig och
stack ut till sjöss. På mindre än en kvart voro dess master
och segel endast som en hvit obelisk, som alltmera
minskades vid horisonten. Vattnet stod nu Gilliatt till knäna.

Han såg jakten aflägsna sig.

Vinden friskade ute på hafvet. Han kunde se hur
Cashmere hissade äfven underledsegel och jagare för att
draga nytta af denna tillökning i vind. Hon var redan
utom Guerneseys farvatten. Gilliatt tog icke blicken från
henne.

Vågorna stodo honom nu till midjan.

Hafvet steg. Tiden gick.

Måsar och hafstjädrar flögo oroligt omkring honom.
Det såg ut som de velat varna honom. Måhända fanns det
bland dessa fågelsvärmar någon tärna från Douvre, som
kände igen honom.

En timme förgick.

Den friska brisen ute på hafvet kändes icke på redden,
men Cashmere minskades hastigt; hon hade efter allt
utseende full fart. Hon var nästan redan på höjden af
Casquetterna.

Intet skum yrde kring Gild-Holm-’Urs klippa, 1ngen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:45:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hafvetsarb/0437.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free