- Project Runeberg -  Hafvets arbetare /
432

(1908) [MARC] Author: Victor Hugo Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Déruchette - Tredje boken. Cashmere afseglar - 5. Den stora grafven

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

432

våg piskade graniten. Vattnet steg lugnt och stilla. Det
stod nu Gilliatt nästan till axlarna.

Ännu en timme förflöt.

Cashmere var nu bortom Aurignys farvatten.
Ortachklippan skymde henne för ett ögonblick; hon doldes bakom
den men kom åter fram som ur en förmörkelse. Jakten
gick med full fart nordväst; han kom ut på öppna hafvet
och blef nu i solskenet endast en tindrande ljuspunkt.

Fåglarna kastade små skrik åt Gilliatt.

Endast hans hufvud var nu öfver vattnet.

Hafvet steg med ett hemskt lugn.

Gilliatt satt alltjämt orörlig och såg Cashmere försvinna.

.Floden hade nu nästan nått sin höjd. Aftonen
nalkades. Bakom Gilliatt på redden kommo nå.gra
fiskarbåtar hem.

Gilliatts ögon stirrade alltjämt på jakten.

Dessa stirrande .ögon liknade intet af hvad man här
på jorden får se. I denna tragiska och lugna blick låg
någonting obeskrifligt. Denna blick innebar all den dystra
resignation, som en sviken dröm lämnar efter sig; en stjärnas
försvinnande bör vara åtföljdt af sådana blickar.
Natthimmelns dunkel utbredde sig alltmera öfver dessa ögon,
hvilkas blick förblef stadigt fäst på en punkt i rymden.
På samma gång som det oändliga hafvet steg omkring
Gild-Holm-’Urs klippa, steg dödens oändliga lugn upp i
Gilliatts djupa ögon.

Cashmere var nu en knappt märkbar fläck, som
blandade sig med diset vid horisonten; för att kunna urskilja
den måste man veta, hvar den fanns.

Småningom bleknade denna fläck, som 1cke langre
hade någon form.

Den blef allt mindre och mindre.

Nu var den borta.

I samma ögonblick fartyget försvann vid horisonten,
försvann hufvudet under vattnet. Det fanns intet mera
än hafvet.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:45:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hafvetsarb/0438.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free