Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Förhållandet till Ryssland. Friarfärd till Petersburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
lagt Turkiet for sina fötter, kunde icke länge låta
gäcka sig af’ en grannstat, hvars magtställning föga
motsvarade dess från storhetstiden nedplantade
anspråk. Den fosterländske Gustaf III:s revolution
och lyckliga krig hade räddat Sverige från Polens
öde. Hur kunde en kraftlös förmyndarregering
våga att kasta handsken mot „Nordens Semiramis"?
Denna regering hade erkänt franska republiken
och derigenom stält sig på nivå af’ jakobinism, det
förhatligaste Katarina visste, och den hade genom
den mecklenburgska trolofningen personligen sårat
henne. Endera af dessa fornärmelser hade varit
tillräcklig att prisgifva det stackars Finland för
Rysslands härmassor, som nu odelade kunde kastas
åt detta håll.
Men „Katarina var qvinna, alltid qvinna och
qvinna i hela detta ords bemärkelse", såsom
Stedingk, Sveriges ambassadör i Petersburg, träffande
yttrat. Hon kunde icke lemna sin gamla
älsklings-tanke att se sin sondotter dela Sveriges troil med
sonen till en konung, som varit föremål lika
mycket för hennes lifliga beundran som hjertliga hat.
Att frånrycka detta motspänstiga Sverige ett eller
annat land tillfredsstälde icke Katarinas ärelystnad.
Att genom slägtband fastkedja det vid kejsarinnans
triumfvagn var mer än en eröfring. Det var äfven
en lysande upprättelse åt hennes kränkta stolthet.
Så framgick hennes märkvärdiga politik att tvinga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
