Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En midsommarnattsdröm. II, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Titania!
Du här i månens sken, du trotsiga?
Svartsjuke Oberon! Försvinnen, elfvor!
Jag har hans sällskap och hans säng försvurit.
Förmätna, håll! Är icke jag din man?
Då är väl jag din hustru; men jag vet,
Hur länge du från feers land dig stulit
Och sutit, som en Damon, hela dagen
Och spelt på pipa utaf halm och kuttrat
För kärlig Phillis; – säg, hvi kommer du
Från Indiens de fjerran berg i dag,
Om ej för det att stolta Amazonen,
Din krigarmö, den högtuppskörtade,
Skall gifta sig med Theseus? Du kommer
Att deras bädd beskära fröjd och lycka.
O blygs du ej, Titania, att så
Min vänskap för Hippolyta förtyda,
Då sjelf du vet, att Theseus du älskar!
Har du ej honom ryckt i stjernklar natt
Från Perigenia, hans sköna byte,
Och narrat honom att slå upp med Ægle,
Med Ariadne och Antiopa?
Ack, allt det der svartsjukan smidt ihop!
Och aldrig, sedan sist midsommar grydde,
På fjell och äng, i skog och dal vi möttes
Vid källans kiselbrädd, vid säfrik bäck,
Vid hafvets strand, den vågombrusade,
Att dansa ringdans efter stormens hvissling,
Förr’n med ditt kif du störde lekens ro;
Och derför har ju vinden, som förgäfves
För oss har spelat, liksom för att hämnas,
Ur hafvet sugit smittsam dimma opp,
Som, fallande på marken ned, har gjort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
