Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En midsommarnattsdröm. II, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nu först ha mina sinnen blifvit trogna,
Nu först till mannaårens sans jag nått,
Och viljan har förnuft till herre fått;
Det vill uti ditt ögas rika skrifter
Se kärlekens lycksaliga bedrifter.
Hvi blef jag född att sådan smälek bära?
Hvem gaf dig lof att skymfa så min ära?
Är det ej nog, ej nog, ni unge man,
Att aldrig jag, ack, aldrig vinna kan
Utaf Demetrius en vänlig blick,
Skall ock jag hånas utan mått och skick?
Det är ej rätt, nej det är aldrig rätt
Att gilja så till mig på hånfullt sätt.
Farväl med er! det måste jag er säga:
Jag trott er mera ädelt sinne äga.
Ack att en mö, den älskarn öfvergifver,
Strax af en annan derför hånad blifver!
(Helena går).
Hon ser ej Hermia. – Hermia, sof du der
Och kom så aldrig mer Lysander när!
Ty liksom mätthet utaf sött gör sveda
Och endast äckel väcker upp och leda,
Och liksom kätteri, som öfverges,
Af fordne kättarn mest förhatadt ses,
Så du, min mätthet och mitt kätteri,
Af alla, mest af mig, skall hatad bli.
Upp, all min kraft och allt mitt mod, att vinna
Den sköna Helena till älskarinna!
(Lysander går).
(rusar opp). Hjelp mig, Lysander! hjelp! o hör min röst!
Slit denna hala orm ifrån mitt bröst!
Förbarma dig! – Hur kan en dröm så rasa?
Lysander, se, jag skälfver utaf fasa.
Mig tycktes att en orm åt upp mitt hjerta,
Och du satt leende och såg min smärta.
Lysander, säg, hvart har du gått? o Gud,
Han hör mig ej! det spörjs ej ord, ej ljud.
Ack, säg mig hvar du är, om du mig hör,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
