Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En midsommarnattsdröm. III, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I båda två har törnet tagit fatt.
Så dref jag dem med fasa kring i skogen,
Blott Pyramus stod ännu qvar så trogen.
Nu vaknade Titania, och se,
En åsna fick hon sig till älskare.
Det bättre gick, än någonsin jag tänkt;
Men har du på Athenarns öga stänkt,
Som jag befallt dig, örtens älskogssaft?
Jag på hans öga gjutit trolldomskraft;
Ej långt från honom flickans läger är,
Så snart han vaknar, måste han bli kär.
Den man vi talte om ju der vi blicke.
Det flickan är, men mannen är det icke.
Hvi smäda honom, som dig älskar så?
Låt bitter ovän svar så bittra få.
Jag bannar blott, men borde der ej stanna,
Jag fruktar, jag har skäl att dig förbanna.
Om du i sömnen dräpt Lysander god,
Välan, så vada nu och dyk i blod.
Dräp också mig!
Ej solen är mot dagen fullt så trogen,
Som han mot mig; han skulle här i skogen
Sig hafva stulit bort från mig? O nej!
Allt annat vill jag tro, men sådant ej.
Förr kan man genomborra jordens klot
Och låta månen skina solen mot
Tvers genom jordens centrum middagstider,
När sol hos våra antipoder skrider; –
Nej, det är du, som på hans lif gjort slut,
Så blek, så hemsk blott mördaren ser ut.
Så ser en mördad ut, jag mördad är;
Din grymhet mig igenom hjertat skär.
Och dock, du mörderska, så klart du strålar,
Som Venus der på himlahvalfvet prålar.
O säg, hvar är Lysander? bästa vän,
Demetrius, gif honom mig igen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
