Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En midsommarnattsdröm. III, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dem.
Jag heldre gaf hans lik åt mina hundar.
Du blodhund! ofärd af min vrede stundar;
Mitt tålamod är slut. Drap du min vän,
Så skall du aldrig räknas mer bland män.
O, säg mig sanning, säg mig sanning nu!
Då han var vaken, skrämde han dig ju,
Och derför drap du sömnen. – Ack, så stort!
Det kunde ju en mask, en orm ha gjort.
En orm det var; så dubbel gadd som din,
Du huggorm, aldrig smög i hjerta in.
Du går i yrsel med ditt vredesmod.
Jag är ej skyldig till Lysanders blod,
Ej heller är han död, så vidt jag vet.
Om han oskadad är, så säg mig det.
Om jag det gör, säg då, hvad du mig ger?
Den rättighet att aldrig se mig mer.
Han må nu lefva eller dö – jag flyr;
Ditt sällskap, det förhatade, jag skyr.
(Hermia går).
Hon kan ej hejdas i sin vilda ifver,
Jag derför här ett ögonblick förblifver.
Allt tyngre kännes sorgens tunga dvala,
När sömn till sorg ej vill sin skuld betala.
Kanhända dock att sorgen får till slut,
Om jag har tålamod, sin fordran ut.
(Lägger sig ned).
Hvad har du gjort? Du illa dig förbrutit.
På trohets öga har du trolldom gjutit;
Du med ditt misstag trogen kärlek stört,
Men icke otrohet till trohet fört.
Låt ödet råda; håller en sin tro,
Så finna tusentals i mened ro.
Gå genom skogen snabbare än vinden,
Sök Helena, som vandrar blek om kinden,
Så älskogskrank och med så sorgse mod,
Att suckar tära hennes unga blod.
För henne hit med dina syners villa,
Jag skall med trolldom hålla denne stilla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
