Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Coriolanus. I, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
muntrare ton! Om min son vore min man, så skulle jag
fröjda mig mer åt en frånvaro, under hvilken han vunne
ära, än åt hans omfamningar, huru innerliga bevis de än
vore på hans kärlek. Då han ännu var ett litet barn och
min enda lifsfrukt, då ungdom och behag ådrogo honom
allas blickar, ja, då hans mor icke skulle hafva sålt en enda
timma af hans åskådande för en konungs dagslånga böner,
redan då – när jag betänkte, huru äran skulle pryda en
sådan varelse, samt att han icke vore stort bättre än en
målning, som hänger på väggen, om icke begär efter ära
gåfve honom lif – var det mig en fröjd att låta honom
uppsöka faror, der det var troligt, att han skulle vinna rykte.
I ett blodigt krig skickade jag honom ut, och han kom tillbaka
med pannan kransad med eklöf. Hör du, min dotter,
mitt hjerta sprang icke högre af fröjd, då jag först fick höra,
att jag fått ett barn af mankön, än då jag för första gången
såg, att han bevisat sig vara en man.
Virg. Men om han hade stupat, hvad skulle ni då hafva
sagt?
Vol. Då skulle hans ärorika namn hafva blifvit min
son; jag hade då ansett det för min afkomma. Hör min
uppriktiga bekännelse: hade jag ett dussin söner, alla mig
lika kära och ingen mindre älskad än din och min gode
Marcius, så ville jag heldre, att elfva med ära skulle dö för
sitt fosterland, än att en skulle bortslösa sitt lif i vällust
och lättja.
(En kammarfru kommer).
Kammarf. Min fru, Valeria kommer för att besöka er.
Virg. Jag ber er, låt mig draga mig tillbaka.
Vol. Nej, nej, det får du icke!
Mig tycks jag hör din makes trumma skrälla
Och ser, hur Tullus han vid håret släpar;
Som barn för björnen flykta Volscerna.
Jag honom stampa hör och ropa så:
"Kom hit, pultroner, aflade i fruktan,
Fastän i Rom ni föddes!" Blodig panna
Med pansarhandsken torkar han och går
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
