- Project Runeberg -  Shakspeare's dramatiska arbeten / Första bandet /
98 / 32

(1861) [MARC] [MARC] Author: William Shakespeare Translator: Carl August Hagberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Coriolanus. II, 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Men. Underbara? Ja, och dem har han ärligt fullbordat,
det kan ni lita på.

Virg. Gudarne gifve, att det vore sant!

Vol. Sant! pah!

Men. Sant! Jag svär på att det är sant. – Hvar är
han sårad? (Till tribunerna). Gud bevare er, mina välvise
herrar! Marcius kommer hem och har ännu större orsak
att vara stolt. – Hvar är han sårad?

Vol. I skuldran och i venstra armen. Det lär bli stora
skråmor att visa folket, då han skall söka konsulatet. Då
han slog Tarquinius tillbaka fick han sju huggsår på sin kropp.

Men. Ett på halsen och två på låret,[1] – ja, nio så vidt
jag vet.

Vol. Före det sista fälttåget hade han fem och tjugo ärr.

Men. Nu är det sju och tjugo, och hvarenda skråma
blef en fiendes graf. (Trumpeter och glädjerop). Hör trumpeterna.

Vol.

Hans ankomst de förkunna! Före honom
Gå fröjderop och bakom honom tårar.
I senfull arm han svarta döden bär;
Han lyfter den – då faller oväns här.


(Trumpetstötar. Cominius och Titus Lartius uppträda.
Emellan dem går Coriolanus prydd med en eklöfskrans.
Höfdingar, soldater och en härold).


Här.

Dig, Rom, det vare veterligt,
Att helt allena Marcius har fäktat
Uti Corioli och fått med ära
Ännu ett namn till Cajus Marcius.
Det lyder ståtligt, så: Coriolanus.
Välkommen hem, glorrike Coriolanus! (Fanfarer).


Alla.

Välkommen hem, glorrike Coriolanus!


Cor.

Ej mer om detta! Det mitt hjerta kränker.
Jag ber, håll upp!


Com.

        Se der din moder.


Cor.

                O!
Jag vet, att du har bedt till alla gudar
För sonens väl. (Knäböjer för henne).



[1] Menenius vill särskildt uppräkna alla de blessurer, som Coriolanus fått, men kommer af sig och adderar genast till de två, dem Volumnia omtalat.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:46:28 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hagberg/a/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free